Underbara unge!
Just nu är min ork inte alls det den har varit, framförallt inte på den mentala sidan jag bryter totalt ihop för minsta lilla just nu.
Som att det inte skulle räcka att vara helt slut psykiskt så har min kropp verkligen sagt ifrån nu. Igår kväll hade jag så fruktansvärt ont i ryggen att jag nästan trodde förlossningen skulle stara att bara sätta ena foten framför den andra var så att ögonen tårades. Nedre delen av ryggen känns som den ska gå av vet inte om det har att göra med att liten i magen bestämt sig för att sjunka ner lite så nu med ca 31 dagar kvar så har jag helt plötsligt fått värsta stora magen. Visserligen underbart för revbenen men som sagt så tar ryggen stryk av det tyvärr men lite lättare är det av att man ser målsnöret i alla fall men var dag är en kamp på många sätt just nu.
Så utan den trollunge som är på rätt sida magen dvs utanför så vet jag inte om jag hade orkat just nu. Hon är den glädje som gör att jag orkar lite till och som ger mig de stunder av lycka när man bara vill stoppa tiden och njuta.
Idag gav hon oss sovmorgon till 9 föresten, men ville upp först 9.30 (me like, inte för att jag tar henne på morgonen men i alla fall. Kan inte bära ner henne för trappan). Sen var vi på öppna fsk och lekte när vi kom hem skickade jag maken att shoppa småbröds formar skulle baka syltkakor och han kom hem med bullformar (han ringde hem o kollade men vi missförstod varandra). Men när han kom hem med de formarna så fullkommligt bröt jag ihop och började gråta det blev bara en sak för mycket just då, det är nämligen det ena efter det andra just nu med bråk, stora räkningar som vi inte riktigt räknat med mm mm och som grädde på moset så har vi ju alla gravid hormoner och alla kännslor och oro kring det nu med.
Men under tiden som J var till affären så hade jag fått en cd på posten med radical flatts som jag satte på men Sonja blev lite rädd för musiken (pop/country) så tog upp henne och dansade runt i köket och som hon njöt av det och jag med för den delen, att det gjorde ont det fick vara det var det värt av att ha ett barn som var helt avslappnad och njöt av min närhet.
Att höra henne skratt och att se henne le när hon ser mig det är sånt som värmer i hjärtat. När jag bar henne från bilen idag så kännde jag bara en härlig kännsla.
I helgen gjorde hon en så underbar sak, hon kröp på govet och hittade en kudde. Den tog hon upp och höll framför ögonen/ansiktet och så tittade hon fram och skrattade massor och vi tjoade titt ut var gång hon tittade fram så hon satt så där en rätt bra stund och lekte titut helt spontant och själv. Jag önskar verkligen att jag hade haft kameran nära just då, ville inte gå ifrån eller störa henne. Men ett minne jag nog alltid kommer bära med mig så otroligt underbar som hon såg ut. Det var sann glädje att se hennes ögon stråla så det får de flesta att smälta.
Jag tror en viss pappa här hemma får ta jägarexamen på små vilt eller nått för att hålla alla pojkar borta sen.
Ytterligare ett lååångt inlägg när jag bara skulle skriva om titut leken från början. Men det är jag i ett nötskal så är det bara!
Nu ska jag ta en syltkaka och en kopp te i alla fall. Hade inte tänkt baka mer än bullar och kolakakor först (har en jordnötskaka i frysen med) men fick ett sånt bakryck så det fick bli syltkakor med av bara farten, de är ju så ruskigt goda! Så nu måste det räcka i alla fall tycker jag bara tårtan kvar men den bakar jag ju inte förens på lördag morgon (gästerna kommer 14 så hinner ju lätt kanske gör botten dagen innan men då har vi med gäster så får se). I alla fall ömmar fötterna, ryggen, magen så nu är jag värd lite mys tycker jag!
Som att det inte skulle räcka att vara helt slut psykiskt så har min kropp verkligen sagt ifrån nu. Igår kväll hade jag så fruktansvärt ont i ryggen att jag nästan trodde förlossningen skulle stara att bara sätta ena foten framför den andra var så att ögonen tårades. Nedre delen av ryggen känns som den ska gå av vet inte om det har att göra med att liten i magen bestämt sig för att sjunka ner lite så nu med ca 31 dagar kvar så har jag helt plötsligt fått värsta stora magen. Visserligen underbart för revbenen men som sagt så tar ryggen stryk av det tyvärr men lite lättare är det av att man ser målsnöret i alla fall men var dag är en kamp på många sätt just nu.
Så utan den trollunge som är på rätt sida magen dvs utanför så vet jag inte om jag hade orkat just nu. Hon är den glädje som gör att jag orkar lite till och som ger mig de stunder av lycka när man bara vill stoppa tiden och njuta.
Idag gav hon oss sovmorgon till 9 föresten, men ville upp först 9.30 (me like, inte för att jag tar henne på morgonen men i alla fall. Kan inte bära ner henne för trappan). Sen var vi på öppna fsk och lekte när vi kom hem skickade jag maken att shoppa småbröds formar skulle baka syltkakor och han kom hem med bullformar (han ringde hem o kollade men vi missförstod varandra). Men när han kom hem med de formarna så fullkommligt bröt jag ihop och började gråta det blev bara en sak för mycket just då, det är nämligen det ena efter det andra just nu med bråk, stora räkningar som vi inte riktigt räknat med mm mm och som grädde på moset så har vi ju alla gravid hormoner och alla kännslor och oro kring det nu med.
Men under tiden som J var till affären så hade jag fått en cd på posten med radical flatts som jag satte på men Sonja blev lite rädd för musiken (pop/country) så tog upp henne och dansade runt i köket och som hon njöt av det och jag med för den delen, att det gjorde ont det fick vara det var det värt av att ha ett barn som var helt avslappnad och njöt av min närhet.
Att höra henne skratt och att se henne le när hon ser mig det är sånt som värmer i hjärtat. När jag bar henne från bilen idag så kännde jag bara en härlig kännsla.
I helgen gjorde hon en så underbar sak, hon kröp på govet och hittade en kudde. Den tog hon upp och höll framför ögonen/ansiktet och så tittade hon fram och skrattade massor och vi tjoade titt ut var gång hon tittade fram så hon satt så där en rätt bra stund och lekte titut helt spontant och själv. Jag önskar verkligen att jag hade haft kameran nära just då, ville inte gå ifrån eller störa henne. Men ett minne jag nog alltid kommer bära med mig så otroligt underbar som hon såg ut. Det var sann glädje att se hennes ögon stråla så det får de flesta att smälta.
Jag tror en viss pappa här hemma får ta jägarexamen på små vilt eller nått för att hålla alla pojkar borta sen.
Ytterligare ett lååångt inlägg när jag bara skulle skriva om titut leken från början. Men det är jag i ett nötskal så är det bara!
Nu ska jag ta en syltkaka och en kopp te i alla fall. Hade inte tänkt baka mer än bullar och kolakakor först (har en jordnötskaka i frysen med) men fick ett sånt bakryck så det fick bli syltkakor med av bara farten, de är ju så ruskigt goda! Så nu måste det räcka i alla fall tycker jag bara tårtan kvar men den bakar jag ju inte förens på lördag morgon (gästerna kommer 14 så hinner ju lätt kanske gör botten dagen innan men då har vi med gäster så får se). I alla fall ömmar fötterna, ryggen, magen så nu är jag värd lite mys tycker jag!
Kommentarer
Trackback
