All for love

Jag har av flera olika orsaker inte mått allt för bra sista tiden och jag kämpar på att ta mig upp från det som fått mig att tappa fotfästet ett tag. Jag har känt mig otroligt ensam och vilse i livet, jag kan inte skriva ut vad det är som hänt riktigt då det rör fler än mig, men det jag kan säga är att det som rör mig personligen handlar om en förlossnings dep jag har inte kunnat sätta ord på det innan men nu efter nästan ett år i samtal med en kurator så kan jag det och detta har ju påverkat mig enormt.

Men nu känner jag att det börjar vända, jag har då det varit otroligt mycket denna graviditet innte riktigt kännt den glädje helt och fullt så där så det fyller hela hjärtat inför denna lilla tjej vi ska få på grund av allt. Men i helgen när jag låg på soffan och hon börjar buffa runt i magen så kännde jag mig bara helt lugn och riktigt riktigt lycklig över det mirakel som är där inne. Under denna graviditet så var ju första tiden helt galen med hus letande, flytt, en liten bebis och ett grymt illamående och ovan på det så mådde inte jag bra och en hel del annat som påverkade negativt i livet hände. När den stressade perioden var över för det var verkligen galet så har det tagit fram till nu (okt-april) innan jag börjar känna mig som hemma här även om det inte är helt så än så är det bra mycket mer hemma än vad Södertälje någonsin var. Sen gör det mycket tror jag att vi börjar få till det hem vi vill ha och hur det ska se ut nu alla de projekt vi haft närmast de är ju klara eller påbörjade.

Även om det är en stor del av historien som inte kan skrivas här så är jag glad att jag tack vare min underbara make tagit mig ur nått jag inte mådde bra av och att med hans stöd hittat tillbaka till mig själv utan att gömma mig bakom en mask med ett glatt ansikte. Att han stått ut med långa samtal till långt in på natten ibland bara för att jag behöver analysera saker och verkligen få prata ut, men en kram eller en smekning betyder nog precis lika mycket i det läget.

Tack och lov att jag har min familj, Jonas och Sonja är min källa till glädje ock ork. Att bara se på dem, att se hur Sonja utvecklas, höra hennes skratt ja allt med henne det är en ren fröjd för ett mamma hjärta. J ja han är min klippa i livet, vi har en sån kärlek som inte ens behöver utryckas i ord vi vet precis vad den andra känner men det är nått vi är noga med att tala om för varandra för att inte ta den andra förgivet.

I helgen var jag hos en vän A och hon hade lagt märke till hur J ser på mig och hon sa att det är en blick så full av kärlek att hon fick gåshud när hon såg det. Jag blev så glad över även om jag vet det är så och känner värmen och kärleken från honom så är det ju inte alltid man märker en sån blick men det är fler som nämt det och det är bara en sak jag älskar honom mer för =)

Jag bara hoppas den här bra kännslan jag har just nu som jag tänker hålla hårt i då det var ett bra tag sen jag faktiskt mådde så här bra även när nästa bebis kommer är nog lite rädd att halka tillbaka men nu har jag ett helt annat stöd runt mig än då vilket känns tryggt.

Men nu ska jag ta och beväpnade mig med en pensel och oömma kläder så ska jag ut och olja in våra trädgårdsmöbler. En stol var sönder när vi öppnade förpackningen när vi bytte den igår på Jysk så behövde vi inte ens visa kvittot det var lite ovant men bra klart.