Jul & nyår
Julen tillbringade vi uppe i Söderhamn och det var en mycket lugn och stilla jul. Vilket var rätt skönt vi hade det trevligt alla var på gott humör och god mat med andra ord precis som det ska vara.
Sonja fick så mycket klappar både av oss och av släkt och vänner så mycket att jag nästan inte trodde de skulle ta slut när vi öppnade både på julafton och nere i Laholm. Hade jag vetat om att hon skulle få så mycket hade vi nog bara köpt ett eller två paket.....då hade jag nog hellre gett pengarna vi la på klappar till någon välgörenhet i hennes namn. Men det kan jag ju göra nästa år med för nu finns ju hur mycket bebis leksaker som helst här så det blir svårt till nästa vad man ska hitta på (tyckte det var svårt med Sonja nu allt är ju för större barn) det mesta passar ju bättre som ett års present.
Nyår firade vi med min familj nere i Laholm och det var lika mysigt det =) Vi är så nöjda med hur allt blev men jag ser fram mot nästa jul/nyår när vi kommer vara här hemma (med våra familjer hoppas jag om de vill/kan) och våra då underbara barn. Skönt att slippa resa så långt med 2 små barn, katter (vill inte be kattvakten när det är jul/nyår), kläder och alla klappar *pust*
2010
har varit ett händelserikt år jag blev ju sjukskriven på 50% i januari pga av foglossning och var det fram april när jag bara var hemma och väntade och längtade efter att möta den lilla person som bodde i magen. Så det var ett glädjens och väntans år på många sätt. Men kände mig även rätt ensam många gånger då jag ju inte kände så många i Södertälje och Jonas inte var hemma under de största delarna av graviditeten. Se den övergång det innebar att gå från att bara vara Emma till att bli mamma med allt vad det innebar all glädje, krav, tröthett, tvivel, oro mm. Hela året har varit en resa som gjort mig till en annan person en starkare person på sikt när det gäller saker jag tycker är jag mycket tydligare i att visa vad jag vill jag sväljer inte bara som innan. När Sonja kom och alla hade sina åsikter om hur vi skulle göra (de har de fortfarande men jag har slutat lyssna) hade jag ett val ta till mig och gå under av kännsla att inte räcka till eller känna att jag gör som jag känner (och vet då Jonas och jag känner Sonja bäst) är rätt och säger ifrån om att det som personen gör inte är ok.
Men nu som gravid igen så är jag har nog tagit åt mig lite av saker som skett sista tiden extra hårt med. Denna grav verkar det som att tårarna lurar bakom varje krök eller varje nytt tv program. Satt till och med och lipade till en barnfilm i nyår tur det bara var J som såg mig då han vet ju hur jag är nu kan vakna på natten och gråta för inget alls eller en liten små sak men kan bara inte sluta. Ja herre gud var ska det här sluta?
Sonja fick så mycket klappar både av oss och av släkt och vänner så mycket att jag nästan inte trodde de skulle ta slut när vi öppnade både på julafton och nere i Laholm. Hade jag vetat om att hon skulle få så mycket hade vi nog bara köpt ett eller två paket.....då hade jag nog hellre gett pengarna vi la på klappar till någon välgörenhet i hennes namn. Men det kan jag ju göra nästa år med för nu finns ju hur mycket bebis leksaker som helst här så det blir svårt till nästa vad man ska hitta på (tyckte det var svårt med Sonja nu allt är ju för större barn) det mesta passar ju bättre som ett års present.
Nyår firade vi med min familj nere i Laholm och det var lika mysigt det =) Vi är så nöjda med hur allt blev men jag ser fram mot nästa jul/nyår när vi kommer vara här hemma (med våra familjer hoppas jag om de vill/kan) och våra då underbara barn. Skönt att slippa resa så långt med 2 små barn, katter (vill inte be kattvakten när det är jul/nyår), kläder och alla klappar *pust*
2010
har varit ett händelserikt år jag blev ju sjukskriven på 50% i januari pga av foglossning och var det fram april när jag bara var hemma och väntade och längtade efter att möta den lilla person som bodde i magen. Så det var ett glädjens och väntans år på många sätt. Men kände mig även rätt ensam många gånger då jag ju inte kände så många i Södertälje och Jonas inte var hemma under de största delarna av graviditeten. Se den övergång det innebar att gå från att bara vara Emma till att bli mamma med allt vad det innebar all glädje, krav, tröthett, tvivel, oro mm. Hela året har varit en resa som gjort mig till en annan person en starkare person på sikt när det gäller saker jag tycker är jag mycket tydligare i att visa vad jag vill jag sväljer inte bara som innan. När Sonja kom och alla hade sina åsikter om hur vi skulle göra (de har de fortfarande men jag har slutat lyssna) hade jag ett val ta till mig och gå under av kännsla att inte räcka till eller känna att jag gör som jag känner (och vet då Jonas och jag känner Sonja bäst) är rätt och säger ifrån om att det som personen gör inte är ok.
Men nu som gravid igen så är jag har nog tagit åt mig lite av saker som skett sista tiden extra hårt med. Denna grav verkar det som att tårarna lurar bakom varje krök eller varje nytt tv program. Satt till och med och lipade till en barnfilm i nyår tur det bara var J som såg mig då han vet ju hur jag är nu kan vakna på natten och gråta för inget alls eller en liten små sak men kan bara inte sluta. Ja herre gud var ska det här sluta?
Kommentarer
Trackback