har blivit lite klokare idag i alla fall ( om det nu är möjligt)
I morse när jag stigit upp, tog sov morgon till 10 idag får skylla på Ronny för han är en sjusovare innan jag träffade honom så låg jag inte så här länge, sen tog jag en promenad i blåsten.
När jag kom hem pratade jag med K som satt och pluggade och va duktig kännde jag hur stressen kom igen, har jag varit för snabb med att skriva alla uppgifter ? tänk om de inte duger? K och AM har ju tagit mycket mer tid på sig, men jag tycker inte jag stressat alls , eller jo lite......
Men K känner mig och kom med uppmuntrande och goda råd så jag lungade ner mig och slösurfade och slappa en stund. Fast nästa gång tar jag nog dig på orden K och kommer över och storstädar eller i alla fall teroriserar dig med mitt väg klätrande =) Tur jag har dig K som kan lugna ner min framfart ibland, när jag gnälde över att va stressad över uppgifterna men inte viste hur de skulle förbättras sa K att då var det var det lika bra att låta bli för vet man inte hur de ska förbättras så ska man inte heller göra det, då är det bra som det är. Så lite lugnare på den froten nu i alla fall.
MIn pojkvän har diagnosen ADD något som innebär i korthet att han har uppmärksamhets svårigheter/ koncentrerationssvårigheter. Jag var väldigt fundersam till detta och undrade länge hur det skulle vara att va ihop med någon med en sån diagnos. Jag är en människa som har lätt att över analysera och lätt att hamna 10-20 år fram i tiden i tankarna på gott och ont. Jag kände att jag inte hade en tillräcklig kunskap om vad det innebär att ha ADD eller vad det innebär att leva med en som har det, Därför ville jag sätta mig in i vad det kan innebära. Jag inser att detkanske inte atid kommer vara så lätt men jag ser många fler möjligheter än hinder nu. Och efter det jag läst förstår jag honnom på ett nytt sätt, jag ser saker i hans betende som jag kan koppla till diagnosen nu som tidigare gjort mig fundersam. Det är skönt för då vet jag varför och hur jag ska möta det, mycket av det här tror jag inte R är medveten om att det har med ADD:n att göra men det är ju nästan viktigare för mig att jag vet så jag kan hantera det på rätt sätt.
Jag älskar R och vill att det ska fungera mellan oss och ahn känner på samma sätt, has ADD finns där och den märks men inte så tydligt, vet du inte att han har det så märker du det inte direkt heller han är en normal fungerande smart, ömsint och härlig person med ett av de största hjärtan jag någonsin mött hos en person. Men nu vet jag i alla fall att detta inte är något som kommer hindra vårt förhållande eller göra det jobbigt för oss utan att det kommer gå bra, det kan ju bli tufft mellan varven men det går som dör alla andra =)
Sov så gott
När jag kom hem pratade jag med K som satt och pluggade och va duktig kännde jag hur stressen kom igen, har jag varit för snabb med att skriva alla uppgifter ? tänk om de inte duger? K och AM har ju tagit mycket mer tid på sig, men jag tycker inte jag stressat alls , eller jo lite......
Men K känner mig och kom med uppmuntrande och goda råd så jag lungade ner mig och slösurfade och slappa en stund. Fast nästa gång tar jag nog dig på orden K och kommer över och storstädar eller i alla fall teroriserar dig med mitt väg klätrande =) Tur jag har dig K som kan lugna ner min framfart ibland, när jag gnälde över att va stressad över uppgifterna men inte viste hur de skulle förbättras sa K att då var det var det lika bra att låta bli för vet man inte hur de ska förbättras så ska man inte heller göra det, då är det bra som det är. Så lite lugnare på den froten nu i alla fall.
MIn pojkvän har diagnosen ADD något som innebär i korthet att han har uppmärksamhets svårigheter/ koncentrerationssvårigheter. Jag var väldigt fundersam till detta och undrade länge hur det skulle vara att va ihop med någon med en sån diagnos. Jag är en människa som har lätt att över analysera och lätt att hamna 10-20 år fram i tiden i tankarna på gott och ont. Jag kände att jag inte hade en tillräcklig kunskap om vad det innebär att ha ADD eller vad det innebär att leva med en som har det, Därför ville jag sätta mig in i vad det kan innebära. Jag inser att detkanske inte atid kommer vara så lätt men jag ser många fler möjligheter än hinder nu. Och efter det jag läst förstår jag honnom på ett nytt sätt, jag ser saker i hans betende som jag kan koppla till diagnosen nu som tidigare gjort mig fundersam. Det är skönt för då vet jag varför och hur jag ska möta det, mycket av det här tror jag inte R är medveten om att det har med ADD:n att göra men det är ju nästan viktigare för mig att jag vet så jag kan hantera det på rätt sätt.
Jag älskar R och vill att det ska fungera mellan oss och ahn känner på samma sätt, has ADD finns där och den märks men inte så tydligt, vet du inte att han har det så märker du det inte direkt heller han är en normal fungerande smart, ömsint och härlig person med ett av de största hjärtan jag någonsin mött hos en person. Men nu vet jag i alla fall att detta inte är något som kommer hindra vårt förhållande eller göra det jobbigt för oss utan att det kommer gå bra, det kan ju bli tufft mellan varven men det går som dör alla andra =)
Sov så gott
Kommentarer
Trackback