överlevde
Som några av er redan vet så har jag en stor fobi/skräck nämligen kräk.Jag klara verkligen inte av att vare sig se någon annan vara sjuk eller bli sjuk själv. Får nästan panik av bara tanken! än så länge har jag haft tur med kräksjuka här hemma. Vi har inte varit mer eller mindre drabbade än någon annan småbarns familj men Jonas har varit hemma tack och lov vid alla tillfällen (är ju inte någon självklarhet i vår familj). Men natten mot fredagen så hörs en ledsen Sonja och det var bara att sanera sängen och barnet. Lägligt nog var Jonas och handla (en brukar åka när de små sover). Så han kommer hem till en fru med mindre panik.Sen parkerade jag och Sonja oss i soffan resten av natten. Eftersom hon var så dålig var det lättare att sitta med henne där + att en av oss kunde sova i alla fall. Hon började må dåligt vid 21 och först vid 2 började det lugna ner sig men var inte över förens vid 4 tiden så det blev en lång natt. Kunde inte slappna av man ligger bara och väntar på nästa gång. Det här var utan tvekan den värsta omgången vi haft men det verkar som vi andra ser ut att klara oss för ingen visar några tecken på att bli sjuk än!så vi har haft en mycket lugn helg både Sonja och jag har varit lite "dagen efter"
På väg mot att bli blöjfri??
Vi har börjat väldigt smått (eftermiddagar och lediga dagar) att ha Kajsa blöjfri har trosor och ett inlägg från en av hennes tygblöjor i det blir blöta trosor och ibland även blöta byxor men vi slipper pölar på golvet samt att hon känner att det blir blöta trosor. Det går ok hon känner av och säger till att hon kissar/bajsar nu men hon säger till precis när det händer men ett gott första steg. Lisa verkar bli påverkad av att syster sitter på toa/pottan så hon har med börjat visa tecken på att vara redo! här hemma har hon flera gånger denna vecka satt sig på pottan (med blöjan på) och gjort det hon skulle! och kommer och hämtar mig när det är dags så blir nog att sätta pottan i vardagsrummet och låta båda köra på så länge Lisa vill är det bra men tänker inte stressa fram något men hon känns redo på sitt sätt och om hon blir blöjfri nu eller nästa år är mindre viktigt. Jag har läst en hel del om att potträna redan från start så det går bara barnet vill och föräldrarna är observanta.
bingo!
Eller triss kanske? tre flickor här hemma med feber känns sådär inför morgondagen. Jonas är hemma och vabbar men det blir ju inte någon större vila för mig. Något som jag verkligen behöver just nu men barnen är viktigast av allt! ska i alla fall ta mig till jobbet med lite papper chefen måste fylla i till försäkringskassan, mitt stress objekt nummer ett just nu. Trots att jag snart varit sjukskriven i en månad nu så har jag fortfarande inte fått något besked från dem och det stressar livet ur mig! men just nu gäller det att försöka hitta alla positiva saker jag kan för jag känner mig bara nere och besviken på så mycket just nu. Denna graviditeten tar verkligen ut sin rätt jag kan inte njuta som tidigare gånger för smärtan är där jämt :-(tankar surrar massa kring flytt eller inte och om inte hur ska vi fortsätta livet här för då måste vissa saker förändras på olika sätt om det ska gå många frågetecken att försöka rätta ut nu. ....
glömt hur dåligt man kan må
Hade glömt bort hur dåligt man kan må av zitodon! tog två när Jonas kom hem och det slog till med full kraft ligger just nu på soffan och kan inget annat. mår så dåligt att jag inte ens kunnat äta middag allt snurrar omkring mig och mår riktigt illa. 
så jag är riktigt glad att Jonas hann komma hem igen innan det brakade loss!
Furstrerad
Att vara hemma sittande som jag är nu är otroligt frustrerande och jag klättrar lite smått på väggarna även om jag har min virkning (den som får mig att behålla lugnet och framför allt inte göra det jag inte får!).
Men det har väl gått ok att hålla sig lugn när jag blödde och hade så in i tusan ont!! Kändes som att magen var ett stort blåmärka med en massa sammandragningar i mellan varven.
Men igår var jag hos BM och hon satte nått som kallas sterila kvaddlar på mig. AJ AJ AJ säger jag bara inte mysigt på något plan, kändes ungefär som en massa getingar som sticks eller en ballong innanför huden som blåses upp (vilket det ju på sätt och vis är när vattnet sprutas in) MEN smärtan var snabbt över och då även den smärta som gjort att jag knappt kunnat leva normalt nu några veckor pga av att smärtan varit så stor.
Men efter besöket igår så trodde BM att smärtan är orsakad av en nerv som kommit i kläm. Så kvaddlar och Citodon (som jag helst inte äter men lär väl pröva de värsta dagarna) borde hjälpa en hel del annars kunde man sätta kvaddlar med smärtstillande istället för vatten som nästa steg men hoppas jag slipper!
Moderkakan sitter fortfarande precis jämte öppningen troligtvis men om 9 veckor vet vi mer exakt hur liten tänker komma till världen i alla fall. Ligger moderkakan precis kant i kant med "utgången" så får jag föda vanligt men ligger den helt/delvis för så blir det snitt i v 37 (brukar vara 38 men eftersom Lisa kom 3 v innan BF så känns det bättre att veta att det inte blir nått mer akut). Så det är en väntan just nu men som min BM sa jag har ju så lätta förlossningar och det var mindre än 5 % risk att moderkakan åker neråt och för det var väldigt ovanligt. Men med ett snitt i bagaget så hoppas jag verkligen inte på nr 2 för det var min värsta förlossning av dem alla (och då var det ändå en bra upplevelse i stunden men tiden efter var inte lika munter).
Men efter besöket igår så kom jag lite tillbaka till mig själv igen (har världens bästa BM som verkligen får en att känna sig sedd och förstådd, herre gud hon läser mig som en öppen bok!) så bara att prata av sig och få en smärtlindring som hjälpt massor så är det svårt helt plötsligt att sitta stilla och ta det lugnt. Nu när inte smärtan hindrar mig att göra saker så gäller det att påminna sig själv att blödningsrisken fortfarande finns. Vill ju fixa med ditt och datt här hemma NU! Men har i alla fall idag lyckats snällt sitta kvar i soffan men inte lätt inte!
Mitt hjärta så liten du var <3
Tillbaka igen
På grund av lite tråkiga saker som skedde förra året valde jag att inte blogga på ett tag. Hade egentligen inte tänkt börja blogga igen men jag känner att de personer som fick mig att inte vilja blogga längre ja de tankarna bryr jag inte om längre.
Sen får vi se hur mycket tid jag har som blivande fyra barns mamma att blogga men ska göra mitt bästa :)
