All for love

Det är ett rätt konstigt ord om man tänker efter hur det hänger ihop. Men det är vad jag är i alla fall ( gräs änka alltså). Jonas jobbar ju borta, måndagen gick ok men då var jag så slut efter vår utvärderings dag med jobbet och jag var dessutom sekreterare. Tisdagen gick bra men det var tufft på jobbet och tomt hemma katterna är sköna att ha nu, samma känsla idag. Jag är bara inte gjord för ensamhet men det är ju konstaterat sen länge. Trots att jag bodde ensam så länge konstigt hur fort man vänjer sig vid att vara sambo.  Men veckan har gått fort, förvånansvärt fort måste jag säga. Fast har ju haft två saker att längta till både det att Jonas kommer hem i morgon (hoppas vi annars blir det fredag) och så på fredag så får jag/vi se hur långt juveleraren kommit med vigselringen.

Idag ringde frisören jag ska ha på bröllopet hon ska sminka mig med. Hon är bokad sen länge (tack och lov!). Och en annan brud som med ska gifta sig 1 /8 hade frågat med frågat henne. Men eftersom vi ska fotograferas innan (måste ju därför vara klara tidigare) så fick hon tacka nej till henne. sen är det ju tre tärnor med som ev ska fixas till (om de vill).
Kom sen på att vi ju bokat allt (utom bröllops natt och de finns flera sviter än en där så lugnt på det). vi har fotograf (stil foto) från kl 14.30 till efter vigslen då vi ska ta lite kort på oss med föräldrar. Sen har vi ju catering med personal, tårtan är bokad och sen har vi bokat band (det bästa från stan i alla fall, finns ju utanför stan klart med....), kyrka och lokal har ju varit klart länge nu (6-7 månader) Så känner mig rätt i fas nu!! Hindersprövningen och vigselbeviset som ska skrivas på av prästen kom idag så skönt nu är det klart så långt vi kan i förväg med den delen.

Ska bara ha J att ringa alla och boka in möten på fredag så kommer vi ytterligare ett steg närmare.

Nu ska jag ta hand om min stackars katt som jamar som en tok här, tror han letar efter husse stackaren......

4 dagar så många dagar kommer Jonas och jag att ses denna vecka OM vi har tur annars blir det bara 3... Eller  2½ om man ska vara noga. Jonas ska nämligen börja jobba i Kumla med ett nytt järnvägsbygge. Vi viste ju hela tiden att den dag då han skulle börja jobba borta skulle komma en dag men hade nog trott det skulle dröja jag menar vi bor ju så nära Stockholm hur mycket byggs det inte där ?!. Hur som haver så kommer det resultera i att han åker mån morgon (vid 5 stackaren) sen kommer han inte fören tors kväll OM han har tur annars blir det fre som han får komma hem. Det känns inte alls roligt då vi har varit så nära och sambos snart 3 år nu...

Det kommer ju att gå bra men det är en stor omställning som jag helst inte hade velat göra, jag vill ha honom hemma. Men det löser sig kommer nog att gå i perioder det där. Gäller bara att hitta en vardags rytm igen. Sen är det ju lönsamt ekonomiskt med då han får borta traktamente och eftersom det är långt dit han ska får han lön för den tid det tar att köra med (2 tim) så det är ju bra. I sommar var det tal om att han ska jobba 7 dagar och sen vara ledig 7 låter ju toppen men får se hur det blir med den saken. I hans jobb är det inte ens säkert han är kvar där då...

På tal om nått annat satt jag och kollade i almanackan idag och räknade ut att om 83 dagar gifter vi oss eller 2 ½ månad !!!! Jippe helt galet jag som förra veckan tyckte det kändes som en hel evighet men det är det ju inte alls det är ju såååå nära nu. Vi skickade in hindersprövningen samt ansökan om efternamnsbyte i veckan så det är klart i alla fall så slipper vi stressa för det. Allt annat kan man ju lösa på nått sätt gifta blir vi ju ändå men utan de papperna blir det ju inget bröllop! Ok utan festlokal hade det med blivit svårt men det går i alla fall lösa med kort varsel, blommor hade varit trist att vara utan men det går, samma med band, tårta mm, maten hade med varit en mindre katastrof om den uteblev men va fasen kan ju alltid beställa pizza eller nått. OM något av ovanstående skulle inträffa skulle jag troligtvis gå i taket i alla fall men det skulle inte vara kört för det i alla fall. Nått kommer gå fel så är det ju det är jag inställd på men jag litar på de jag har runt mig och på att de kommer lösa det då.

Kolla på http://emmaochjonas.blogspot.com/    för mer info

Igår gå Jonas och jag var och handlade så tog vi en glass innan vi gick in i affären.

En äldre herre ställde sig och kollade sitt kvitto vid ett bord nära oss. Men jag såg honom lite på sidan för satt halvt med ryggen mot honom. Rätt som det var sa J att mannen glömde nog sin plånbok, jag tittade dit och då låg den kvar på bordet och han var borta. Men som tur var hade J sett honom ställa sig i kön till informationen så jag skuttade snabbt upp och nappade tag i den. Det finns ju tyvärr gott om ohederliga personer som hade kunnat vara snabba där. Så jag gick fram och gav mannen hans plånbok, föst såg han nästan lite sur ut och mumlade bara tack. Så trodde nästan han lagt den kvar medvetet på bordet när jag gick och satte mig igen. Men efter bara en lite stund kom han fram och frågade om det var jag som gett honom plånboken och det var det ju och då tackade han så hjärtligt så han blev nog mest förvånad skulle jag tro. Men jag och Jonas för den hade verkligen haft dåligt samvete om vi inte agerat när det var så lätt att göra något. Det är ju självklart för oss!