Vår orädda dotter!
Jag har tidigare nämt hur olika Sonja och Kajsa är till sättet och det blir bara tydligare och tydligare.
Berättade för länge sen hur olika de är på baby simmet, men någon kanske inte läst det då det var så länge sen. Men Sonja hade löst hängbiljett när det kom till att bada och det var mest en plåga om hon inte fick sitta tätt tryggt mot oss i vattnet att doppa huvudet det var fruktanvärt och mycket som inte gick att göra alls (DÅ nu älskar hon att bada och doppa huvudet går med fin fint), Kajsa hon har älskat att bada sen första stund och plaskar glatt när hon kommer i, skvätter ner allt och alla, att dyka och doppa huvudet det bryr hon sig inte om man gör, åka kana eller andra tokiga saker hon blinkar lite och lika glad ändå tror bara hon varit ledsen en enda gång på babysimmet men då blev hon sjuk dagen efter så hon var nog inte helt 100.
Idag var det en fotograf med på babysimmet och han insåg fort vilken liten krabbat han hade framför sig så han tyckte han och vår instruktör att det var ju en toppen ide att fota Kajsa en massa eftersom hon är så orädd så klara hon flera dyk och att åka kana flera gånger utan att bli det minsta rädd. Så jag fick höra orden Kajsas mamma och kajsa var är ni kom hit! rätt många gånger idag men tror att flera av bilderna kanske blev si så där men vi får se sen när han lägger ut dem på deras hemsida (alla bilder hamnar där så väljer man vilka man vill beställa då de har en vatten stämpel på sig).
Men trött var hon när vi kom hem så nu sover hon i vagen ute i uterummet tills vi ska hämta syrran strax.
Men den nya bilstolen och jag är inte helt kompisar ännu, jag gör säkert nått fel måste bara klura ut vad för det gick så lätt när de visade i affären och jag får inte till det när jag ska sätta fast Kajsa med remmarna nackstödet kommer lite för högt och jag orkar då inte dra ner det som de visade utan får trycka ner det samtidgt som jag håller ut remmarna och så ska det inte vara men det finns en massa instruktions videos på nätet så ska nog lösa det här med rätt fort.
Berättade för länge sen hur olika de är på baby simmet, men någon kanske inte läst det då det var så länge sen. Men Sonja hade löst hängbiljett när det kom till att bada och det var mest en plåga om hon inte fick sitta tätt tryggt mot oss i vattnet att doppa huvudet det var fruktanvärt och mycket som inte gick att göra alls (DÅ nu älskar hon att bada och doppa huvudet går med fin fint), Kajsa hon har älskat att bada sen första stund och plaskar glatt när hon kommer i, skvätter ner allt och alla, att dyka och doppa huvudet det bryr hon sig inte om man gör, åka kana eller andra tokiga saker hon blinkar lite och lika glad ändå tror bara hon varit ledsen en enda gång på babysimmet men då blev hon sjuk dagen efter så hon var nog inte helt 100.
Idag var det en fotograf med på babysimmet och han insåg fort vilken liten krabbat han hade framför sig så han tyckte han och vår instruktör att det var ju en toppen ide att fota Kajsa en massa eftersom hon är så orädd så klara hon flera dyk och att åka kana flera gånger utan att bli det minsta rädd. Så jag fick höra orden Kajsas mamma och kajsa var är ni kom hit! rätt många gånger idag men tror att flera av bilderna kanske blev si så där men vi får se sen när han lägger ut dem på deras hemsida (alla bilder hamnar där så väljer man vilka man vill beställa då de har en vatten stämpel på sig).
Men trött var hon när vi kom hem så nu sover hon i vagen ute i uterummet tills vi ska hämta syrran strax.
Men den nya bilstolen och jag är inte helt kompisar ännu, jag gör säkert nått fel måste bara klura ut vad för det gick så lätt när de visade i affären och jag får inte till det när jag ska sätta fast Kajsa med remmarna nackstödet kommer lite för högt och jag orkar då inte dra ner det som de visade utan får trycka ner det samtidgt som jag håller ut remmarna och så ska det inte vara men det finns en massa instruktions videos på nätet så ska nog lösa det här med rätt fort.
En seg dag idag, MEN händelserik!
Jag har verkligen varit riktigt trött ett par dagar men kämpat på, igår var vi hos vänner och grilla och var inte hemma förens klockan var runt 22.
Natten innan hade jag skojat lite med Jonas som skulle va den som hade huvudansvaret under natten o morgonen att han säkert skulle få sova hela natten (de var så trötta båda två) och jo då det visade sig att båda två sov till strax efter 6 antingen har en vaknat och en sovit eller så har båda vaknat. Så att båda lyckas pricka en natt där båda sover är ovanligt men skönt för jonas skull även om det innebar en tidig morgon. I natt var det bara Kajsa som vaknade (vi hade Sonja i vår säng) men som alltid så var det en vällingflaska som behövdes sen sov båda två till runt 8 i morse det är med ovanligt även om det sker då o då men sällan det är samtidigt det sker.
I dag har vi haft en lugn hemma dag i alla fall jag o töserna Jonas var och tävlade och sen innom Lekia för att fixa en grej med bilstolen (vi fick bara med en fästrem men det måste ju vara 2, de fixade de snabbt o lätt).
Kajsa har ju länge varit på väg att börja krypa. Hon har haft ett ben hon skulle få bak mera och komma upp mer så hon kunde flytta fram kroppen och inte åka bakåt. I går så var det såååå nära men hon fick inte till det riktigt men idag hann jag knappt sätta ner henne på rumpan på golvet så hade hon hamnat på alla fyra och pep iväg. Sonja har inte riktigt hängt med i vad som skett med hennes lilla syster så hon har haft en rätt tuff dag. Hon är van att kunna lägga sakerna en bit från Kajsa så får hon ju ha dem för sig själv och idag var det ju inte så. Med andra ord är nog lugnet (om det nu kan kallas lugn) här hemma slut! pust fasar lite för när hon får mer fart den här fröken kommer ge sin mor och far fullt upp det kan jag lova!! Sen har hon lärt sig vinka jag bad Sonja gå o vinka hejdå till pappa som skulle ut och springa då vinkade Kajsa till mig :) sötnosen
och Sonja har kommit med några nya ord!
Groda
mer
papper
sluta
Sen kommer det många 2-3 ords meningar från henne nu så de är båda i utvecklings faser just nu med allt det innebär faramförallt för det ju med sig en sak GNÄLL(!) så det är mindre kul men tror nästan jag har båda samtidigt som nu hur tufft det än är för då får man ha de lugna perioderna att hämta luft på inte att de ska gå om varandra. Huva då skulle man gå sönder av stress!
Har nog just nu med mitt låga blodtryck det är så att det börjar bli otäckt för blir utan förvarning SUPER yr och allt bara snurrar och illamående + denna underbara trötthet det för med sig. Sen har fogarna vaknat igen (fan, fan fan) MEN de är inte alls lika illa som det har varit både med Sonja och Kajsa (än i alla fall....) men tror inte det kommer bli så illa som tidigare så oroar mig inte så för det även om det påverkar livet det är svårt att kommer ner och upp, bära i trappan osv MEN det går och jag tror det kommer fungera hela vägen fram men jag vågar knappt hoppas då händer väl nått som gör det värre...... på tal om det så väntar jag fortfarande på svar från läkaren om vad narkosläkaren sa så jag vet om det blir op i maj eller inte. Skulle kännas otroligt skönt att veta när så jag kan planera lite efter det men vi får se hur det blir kan ju bara gilla läget.
Hoppas helgen varit bra för er alla, nu ska jag snart väcka maken som sover då han ska jobba natt hela veckan (eller nå ja nästan vi ska på kryssning med vänner på tors om han får ledigt vi vet inte än bläääää) Men i natt så är det jobb som gäller i alla fall!
napp eller inte det är frågan.......
Här hemma diskuteras nu 2 stora frågor just nu, eller stora och stora MEN i vårt liv och många små barns familjer är det frågor som ger lite huvudbry.
Det är frågorna om napp användning och när böra testa äta själv.
Kajsa är nu 9 ½ månad och vi tog nappen för Sonja när hon var 10 månader. Då blev det att vi tog den rakt av men tror inte att det passar Kajsa att lämna nappen helt bara sådär. Så nu har vi börjat trappa ner i stället hon får nappen om hon är väldigt ledsen och om hon har svårt att somna men inte mer än så.
Jag märkte under dagen i går (första dagen på avvänjningen) att det var många lägen när jag skulle ha stoppat in nappen då hon inte behövt den igentligen. Igår hade jag tid hos sjukgymnasten och då blev hon orolig i vagnen och ville bara vara uppe i famnen så då fick nappen rädda den stunden och sen fick hon nappen innan sägen för hon var så ledsen det var allt.
Så med andra ord en ok första dag men vi får se vad dagen idag har att erbjuda, i dag ska vi bara vara hemma alla 3 hela dagen (annars brukar vi vara på öppna förskolan på onsdagar men orkar inte åka ner idag). Så det kan ju bli/ kommer högst troligt bli mer gnäll än en vanlig dag med sonja på föris. Vi tar i alla fall siktet på ute lek en stund på dagen idag så kanske vi alla orkar vara glada lite längre sen!
Maten var nästa fundering Kajsa vill inte gärna äta vanlig mat vare sig hemma gjord eller burk mat det går si så där om man ger en sked frukt sen vanlig barn mat osv men nu börjar hon vilja hjälpa till och äta så funderar på hur vi ska lägga upp det känns som att hon behöver få någon månad till innan vi börjar med det så hon är 11 mån nått men funderar samtidigt på om det kan få henne att äta lite mer om hon får kladda själv, sen ska man få ihop det med att kajsa ska få äta själv men sonja ska komma i tid till förskolan och det vanliga morgon röjet.
återkommer med uppdateringar i alla fall om projekt napp
Det är frågorna om napp användning och när böra testa äta själv.
Kajsa är nu 9 ½ månad och vi tog nappen för Sonja när hon var 10 månader. Då blev det att vi tog den rakt av men tror inte att det passar Kajsa att lämna nappen helt bara sådär. Så nu har vi börjat trappa ner i stället hon får nappen om hon är väldigt ledsen och om hon har svårt att somna men inte mer än så.
Jag märkte under dagen i går (första dagen på avvänjningen) att det var många lägen när jag skulle ha stoppat in nappen då hon inte behövt den igentligen. Igår hade jag tid hos sjukgymnasten och då blev hon orolig i vagnen och ville bara vara uppe i famnen så då fick nappen rädda den stunden och sen fick hon nappen innan sägen för hon var så ledsen det var allt.
Så med andra ord en ok första dag men vi får se vad dagen idag har att erbjuda, i dag ska vi bara vara hemma alla 3 hela dagen (annars brukar vi vara på öppna förskolan på onsdagar men orkar inte åka ner idag). Så det kan ju bli/ kommer högst troligt bli mer gnäll än en vanlig dag med sonja på föris. Vi tar i alla fall siktet på ute lek en stund på dagen idag så kanske vi alla orkar vara glada lite längre sen!
Maten var nästa fundering Kajsa vill inte gärna äta vanlig mat vare sig hemma gjord eller burk mat det går si så där om man ger en sked frukt sen vanlig barn mat osv men nu börjar hon vilja hjälpa till och äta så funderar på hur vi ska lägga upp det känns som att hon behöver få någon månad till innan vi börjar med det så hon är 11 mån nått men funderar samtidigt på om det kan få henne att äta lite mer om hon får kladda själv, sen ska man få ihop det med att kajsa ska få äta själv men sonja ska komma i tid till förskolan och det vanliga morgon röjet.
återkommer med uppdateringar i alla fall om projekt napp
sov tider
Kajsa har haft 2 två kämpiga veckor som ni kanske vet men det verkar ha blivit MYCKET bättre nu. Det slog mig för någon dag sen att hon ju snart är 8 veckor och naturligtvis är/var inne i åtta veckors krisen för efter 2 v med en mycket ledsen liten tjej spec på kvällarna så har vi nu en tjej som visserligen fortfarande HATAR att ligga själv utan ska vara i famnen eller om vi har tur på en kudde brevid (kan bli rätt tröttsamt att hålla en sovande bebis flera timmar på samma arm). Men hon har ändrat sina sovvanor betydligt nu och sover från 21-22 (ca ev tidigare) till 05-06. Det var ungefär vid den här tiden som Sonja med började sova hela nätter så vi hoppas vår tur håller i sig även denna gång, för det är ju just vad det är tur vi hade lila gärna fått en som skrek sig genom dagarna och/eller nätterna eller vaknat massor av gånger till långt upp i ålder. Nu har ju Kajsa bara sovit så här bra ca 1 vecka så vi ska inte ropa hej än men det har varit en skön vecka att få sova ordentligt igen.
Men idag har jag varit sjukt trött hela dagen igen förstår inte vad det är som bråkat med mig varför blir jag aldrig riktigt pigg?? Hoppas verkligen det rättar till sig snart kanske när jag kommit in i jobb rytmmen igen måste bli bättre på att komma i säng i tid på kvällen med, nu lägger vi oss runt 22-23 men innan kajsa kom var vi i säng vid 21-22 som svärmor sa hon vågade aldrig ringa efter 21 då vi ofta lagt oss då innan men nu är det skärpning!
Hade tänkt skriva nått mera i detta inägget men minns inte vad det försvann så fort jag började skriva rubriken så det får bli en annan gång om jag kommer på det.
Men idag har jag varit sjukt trött hela dagen igen förstår inte vad det är som bråkat med mig varför blir jag aldrig riktigt pigg?? Hoppas verkligen det rättar till sig snart kanske när jag kommit in i jobb rytmmen igen måste bli bättre på att komma i säng i tid på kvällen med, nu lägger vi oss runt 22-23 men innan kajsa kom var vi i säng vid 21-22 som svärmor sa hon vågade aldrig ringa efter 21 då vi ofta lagt oss då innan men nu är det skärpning!
Hade tänkt skriva nått mera i detta inägget men minns inte vad det försvann så fort jag började skriva rubriken så det får bli en annan gång om jag kommer på det.
Min underbara igelkott
nej nej inte den där kotten! (det här var en skadad igelkott som fanns hos vänner till oss som inte var det minsta rädd för oss eller snarare desperat efter hjälp stackaren)Men jag menar MIN underbara kotte, vår lilla Kajsa!
När Sonja föddes tyckte jag hon låg som en groda (som ju många nyfödda gör) så hon fick smeknamnet grodan (det lär hon få leva med). Kajsa har inte riktigt lika mycket groda över sig som Sonja hade men hon är helt klart en liten igelkott (ni som känner mig vet ju hur mycket jag älskar det djuret) med sitt mörkbruna hår som står rakt upp (börjar lägga sig nu lite halvt) även om de på förlossninge, BB och neo kalade henne för en liten trollunge =)
Jag tänkte försöka berätta om förlossningen nu.
Det började utan att v/jagi förstod det redan vid 18 tiden på kvällen den 6/6 med förvärkar med 5-6 min mellan men de höll bara på regelbundet max 20 min och eftersom det varit falskt larm innan och dessutom slutade så tyckte jag inte J behövde ta tiden på värkarna. Vi la oss vid 22-23 nått och allt var lungt då, vaknade vid 01.30 av en konstig kännsla (kan inte förklara bättre) sen kändes det fuktigt så jag trodde vattnet hade börjat sippra men såg till min förskräckelse när jag tände lampan att min hand är täckt av blod!
Så jag skriker att jag blöder, flyger upp och rusar in på toan hinner inte mer än in så är det som att någon drog ur en propp och det bara forsar vad jag då tror är blod (det var det men även vattnet som gick). J springer och hämtar nummret till förlossningen och en tel så ringer jag. Fick order om att lägga mig omgående så skulle hon kalla på en ambulans!
Minns inte hur lång tid det tog innan ambulansen kom men det känndes som en hel evighet i alla fall. Vi hann ringa barnvakten som kom en bra stund innan ambulansen, ringde familjerna och sen skickade vi ett sms till vänner om att det var på G så A och M kom med in störtande hemma innan ambulansen kom så det var full fart hemma. Jag tror inte jag riktigt hann med att förstå allt som skedde just då.
Eftersom de misstänkte att moderkakan lossnat så var det ju bråttom in till Nyköpings förlossning där konstaterade de bara att de TRODDE att den satt kvar så gick läkaren som varken J eller jag gillade (hon var hård och kall) ut och ringde huddinge för att rådgöra med huddinge förlossning som ville ha upp mig dit, så det blev ambulans igen med blåljus och gasen i botten dit. Det känndes helt overkligt att behöva det, så tillsamans med abulanspersonalen och en barnmorska ( jag skriver BM sen) så åkte vi in och det var här som värkarna började komma lite smått i alla fall de jag kunde känna för var öppen 3 cm i nyköping.
När vi kom in till huddinge hade klockan hunnit bli 04.30 och då var jag öppen 4 cm, vilket stämmer bra om det är som man säger att man öppnar sig ca 1 cm i timmen. J kom in kanske en kvart efter oss så han körde fort han med tror jag =) Nu hade jag rejält ont vill jag lova! mer eller mindre hänger ut från sängen och skriker och om jag minns rätt så svor jag som en annan bortbindare med i ena andetaget i nästa bad jag om urrsäkt för hur tramsig jag var. Jag höll verkligen på att få panik där ett tag då smärtan var så intensiv så tror att J fick en och annan smäll med lustgasen med ville inte hålla den mellan värkarna (vet inte varför) så slängde den väl mer eller mindre på honom. BM hade fullt upp med att skriva in mig så hon stod mest vid datorn och skällde på mig att jag andades fel i lustgasen (mådde illa och spydde som en hund typ....) men tillsist efter att älskligen hutat åt dom att göra nått då jag hade så ont så kollade hon om jag öppnat mig nått mer och skojade lite om att det kanske var snabba ville som kom och det var det!
På 2 timmar hade jag öppnat mig från 4 cm till 9 cm så inte konstigt att värkarna var så tuffa som de var! J stod vid sidan och berömde och stöttade men när han sa hur duktig jag var fick han bara arga det är jag inte alls (tyckte jag var jätte pipig innan jag fick veta hur öppen jag var trode ju det var flera timmar kvar) och när han sa att jag skulle andas så blev ju svaret att jag gör det ju!!!
Strax innan hon kollade hur öppen jag var hade de ringt på narkosen så att jag skulle få ryggbedövning och han var het efterlängtad måste jag säga! Så bedövningen la han vid 06.45 vid 7 hade den full effekt och 07.19 kom hon.
efter att bedövningen börjat värka blev det nått helt annat, jag var rädd att värkarna skulle stanna av pga av bedövningen men tack och lov inte. Jag hade mest problem med att inte krysta det var dags från 9 cm till att det var dags vilket tog 30-45 min låg och flåsade som en annan tog, men det var det enda sättet att inte krysta fick veta att om man flåsar så går det inte att krysta och det måste jag hålla med om att det stämde. De hade fram en massa varma handukar underbart sen var hon ute på ca 5 kryst värkar.
Det som var häftigt var att BM stod vid sidan och lät mig lita på min kropp och det känndes verkligen som att jag va med hela vägen och blev inte lika överväldigad av smärtan eller fick panik som innan utan allt kändes lungt även om det brände som 17 och spände men det var bara precis innan huvet kom ut som det var tufft och det var ju inte lång stund alls.
Jag blev förvånad över att jag kunde vara så stark jag var trots allt även om jag kännde mig som den gnälligaste i universum just då. Att ha klarat av en vaginal förlossning är för mig en otroligt häftig upplevelse, även om jag fick Sonja till mig direkt med så kunde jag inte hålla i henne, bara smeka nu fick jag ju henne till mig direkt vilket för mig var helt underbart och nått jag verkligen saknade med Sonja. Jag tänkte skriva lite om skillnaderna sen på snitt/vaginal förlossning men tror det får bli ett eget inlägg så inte detta blir jätte långt.
Efter att liten var ute så klippte J navelsträngen något som han varit stenhård med innan att han absolut inte skulle göra. Han vägrade när Sonja kom men det var ju så annorlunda med det då. Tror han tyckte det var lika intressant som jag att se var det lilla pyret bott moderkakan och så. Den kom föresten ut dirket efter att Kajsa kom en kryst bara (jag som varit så rädd att den inte skulle vilja komma ut) och behövde bara sy 3 stygn men de känns bra trots det vill jag lova även om det är bättre idag så hade jag mer problem med eftervärkar och ömhet.
Kajsa kom den 7/6-11 kl 7.19
och var 3110 g och 48 cm
Vi låg kvar på förlossningen till 15 då det var fullt på BB de fick flytta runt folk lät det som. Men vi fick vår fina bricka med fika och lunch så vi myste med vår tjej =)
Uppe på BB var allt som förra gången men Kajsa hade svårt att äta och amningen kom inte igång alls så blev ersättning och hon spydde upp allt hon fick i sig, när hon var 3 dygn hängde hon mest som en liten trasa så vi blev inlagda på IVA för att ta reda på varför men efter röntgen och x antal prover så blev svaret troligtvis en slapp magmun. När de satte droppinfarten fick jag gå då brände tårarna när jag hörde henne skrika så förtvivlat nej urs!! Det var tufft och varje gång de tog blodsockret till sist hade de stuckit henne så många gånger att de nästan inte fick nått blod och hon hade stora blåmärken över fötterna, benen och händerna :(
De behöll oss tills hennes vikt inte gick ner mera och hon började öka lite, det märkliga var nog att hon gick ner mindre i procent än Sonja och henne fick vi hem direkt......Men skönt de hade koll samtidigt som jag verkligen höll på att bli galen inne på neo som vi kom till efter en natt på IVA. Nu var ju ändå där så kort tid men fick en liten inblick i hur det måste vara för de som har barnen där länge jag skulle behövt mycket kurators stöd då för att inte bli helt förstörd. det hemskaste var nog inne på IVA där läkarna satt och hade rond i samma rum som alla barnen var och vi föräldrar så man hörde allt även om jag försökte inte lyssna, mammor som fått strock under förlossningen och andra saker jag bara vill glömma stackars familjer! Vi fick ju fort lugnande svar om vår tjej så för oss var det ju mest en fråga om att vänta så vikten gick upp och hon inte kräktes lika ofta.
Men vissa sköteskor på neo blev jag knäpp på de behandlade mig som att jag hade noll koll, kunde säga åt mig att lägga en filt på henne när hon låg hud mot hud på mig och hade sitt täcke på sig och en massa andra små grejer de trodde inte jag hade barn sen innan tror jag iofs.
Sonja tycker mest det är kul att gunga babysittern just nu att det är någon i vet jag inte om hon greppat mer än att hon tittat lite på Kajsa sen blir hon riktigt avis på att Kajsa får flaskan och inte hon just då (hon får ju välling morgon och ibland om hon vill på kvällen) så idag fick hon välling till mellis för att hon såg syrran och skulle absolut ha hon med. Annars har hon inte gjort nått direkt hon blir sur om man inte kan ta upp henne klart men det verkar mera vara att hon vill upp just då inte att det är pga av att man har någon annan i famnen.
fotot taget 1/6 magen med lilla hjärtat
bara några minuter gammal här
ÄNTLIGEN vilken resa det varit men nu är hon ute!
På BB
Min underbara lilla kotte
På IVA här får hon mat i sonden för första gången något jag aldrig vill va med om igen!
Hennes säng på neo avdelningen
sömntutan
skönt med kläder
rummet på neo
första mötet med farmor och stora systerNär jag skulle lyfta Sonja första gången efter så var det nästan otäckt hur tung hon kändes och hur otroligt stor hon verkade vara hade inte sett henne på 5 dagar då men det blev verkligen fel i huvudet nu när jag varit hemma 3 dagar så känns det bättre men fortfarande lite märkligt hon är ju min stora tjej helt plötsligt som trots allt är en ganska liten liten bus unge =)
Direkt när vi kom hem upptäckte Sonja att vi fått nått mer med oss hem som var rätt spännande att pilla på, sen var babysittern kul att gunga som tur är så tar hon inte i så hårt (än i alla fall.....)
Stora syster med sin tunga så där härligt, den där minen gör hon ofta spec när det är bus på gång =)