All for love

Nu har jag slarvat igen! Jag vet det är över 14 dagar sedan jag uppdaterade senast. Jag fattar inte hur jag lyckas tänker varje dag att nu ska jag blogga men nä då. Har förstått att vissa som läser bloggen börjat få abstinens efter en ny blogg så bäst vi stillar det behovet.

Jag har inte mått så bra de sista 6-7 veckorna den ena saken efter den andra har avlöst varandra men nu är jag på rätt väg även om jag inte är helt okej än.

 

Jonas mormor G en jätte go kvinna som är rar och omtänksam fick en hjärtinfarkt förra veckan men hon mår som tur är bättre nu och fick komma hem igår (28/2-07) så det va skönt att det inte blev värre. Vet inte hur hon mår nu men ska försöka övertala Jonas att ringa henne men det verkar vara omöjligt han har vägrat ända sen vi fick veta att det hänt. Suck, dessa killar, jag blev ganska sur på honom för att han inte visade att han brydde sig om henne mera, jag menar hur lång tid tar det och ringa och höra hur en person mår och visa att man bryr sig, inte så värst lång och det betyder mycket för den som man ringer till. Vem vet nästa gång är det kanske en själv som behöver stöd. När jag funderat lite så insåg jag att tror jag blev så upprörd över hans beteende eftersom farfar gick bort så nyligen och jag inte ringde till honom hade jag bara gjort det hade det nog känts annorlunda. Jag hade tänkt ringa samma dag som han åkte in av en annan anledning så då sköt jag upp det, jag tänkte helt ärligt inte på att jag kunde visa omtanke och göra honom glad. Och nu får jag aldrig den chansen igen kanske var det som slog mig nu.

 

Det känns jätte konstigt att tänka på farfar som död trots att det nu gått några månader, kan inte riktigt ta det till mej och det gör att jag nog inte riktigt kan sörja som jag skulle vilja göra, och det känns inte bra. Jag hade verkligen velat ha hunnit säga adjö men det hade jag aldrig hunnit men jag hade nog behövt det märker jag nu.    

 

Nu till en glad nyhet =)

Syster yster och hennes kille har fått lägenhet i Oskarsström utanför Halmstad !

De flyttar in om två dagar 3/3-07 jätte glad för deras skull då de letat lägenhet snart ett år men olika saker gjort det väldigt svårt för dem att få tag på en. Men nu så äntligen har de fått en som de verkligen gillar med, ser fram mot att få se den nästa gång jag kommer hem, när det nu blir, ser väldigt mörkt ut att jag  ens kan åka hem i sommar.

 

Jag har fått ett vikariat på ett korttids/ avlastnings boende för barn och ungdomar med Autism, Aspergers syndrom samt lite andra olika funktionshinder. De har 25 barn totalt men där är bara 5 åt gången det går runt beroende på antalet timmar de är beviljade.

Och jag trivs jätte bra ! Jag har bara varit där 3 gånger 4 på lördag. Men jag har ändå insett att det är det här jag ska arbeta med i framtiden på ett eller annat sätt. Har ni varit med om nån gång att ni hamnar i ett läge då det bara känns rätt? Så är det för mig just nu det känns som jag är på ett ställe där jag gör det som det är meningen att jag ska göra. Kanske inte arbeta på ett korttids boende det är inte riktigt så jag menar det är bara ett bra extra jobb men att arbeta med barn och ungdomar kanske även vuxna med funktionshinder av olika slag. Hur vet jag inte har funderat på att läsa till specialpedagog ända sedan jag sökte in på lärarlinjen och det är säkert där jag kommer att sluta med. Och det känns riktigt bra att tänka på framtiden då jag tänker att jag arbetar med dessa barn och ungdomar. Nu vet jag vad jag vill och det gör mej lugn. Jag kanske inte får jobb med det med en gång men det är bara att söka söka söka mer går ju inte.