Guldfisk minne

Jag skulle igår ha kopplat ihop det jag skrev men en annan sak som jag helt glömde bort. Så att det inte bara var svammel och upprepningar.

Jag har ju nu lyckats gått upp i vikt sen den lunginflammationen och struman. Väger nu 53 kg det har varit och är blandade känslor inför det. Jag tycker att det här med vikt är ett rätt jobbigt och komplicerat ämne. Jag har alltid fått höra att jag borde gå upp, jag har ju mina rygg problem och hur många läkare har inte frågat om jag har anorexi. Fast jag alltid ätit som en häst. Men det är ju struman som gjort det svårt att gå upp, har haft den sen gymnasiet minst. Sen behöver ju kroppen mycket energi då den växer.

Nu när jag kommit över 52 kg sträcket (har aldrig vägt mer än så i hela mitt liv) känns det mycket märkligt. Vist bara ett kg men som den gottegris som jag är lär det ju öka. Men har bestämt mig för ett max jag inte ska gå över för jag vet att jag skulle må dåligt av det. Jag gillar den vikt jag har så känns märkligt att det kanske säger poff nu så väger jag ett två tre 60 kg. Men vi får väl se hur det blir, med det när livet rullar på och ändrar innehåll.

Nu har jag pratat med syrran lite längre än jag tänkte, så nu är klockan snart 11 så nu ska jag ta golven och sen duscha och ner på stan. Bäst att sätta fart nu om jag ska hinna!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback