Blev inte det ämne som jag tänkt mig idag.....
Jag hade klurat ut vad jag skulle blogga om idag (det händer ju såååå otroligt mycket i en persons liv som är föräldraledig...), men det får bli en annan dag det.
För när jag körde hem från Huddinge idag händer det som bara inte får hända! Jag blir påkörd !!
Jag låg i höger filen i en dubbelfilig rondell och sen låg det en bil snett bakom mig i vänster fil. Han ska byta fil för att svänga ut ur rondellen (jag skulle av vid nästa avfart) och han svänger rätt in i min bil!! Nu var ju hastigheten inte den högsta (som den vanligtvis inte är i en rondell) men det blev i alla fall en rejäl buckla på min bil och jag var så chockad att jag först inte hittade varningsblinkersen trots att jag vet precis var den sitter i normala fall. Men bara det att Sonja var med i bilen gjorde allt extra hemskt, jag slängde mig ur och kolla henne innan jag ens tänkte tanken på bilen eller mig själv.
Nu blev det tack och lov "bara" plåtskador visserligen måste bilen in på verkstad men va 17 jag klarar mig ju utan den om det inte blir precis i vevan när vi ska flytta...... Men då får vi fixa hyrbil helt enkelt om det blir aktuellt.
Det är ju bara så otroligt typiskt, nu var han som körde in i mig trevlig och så men bara att olyckan är framme är så irriterande och man blir så arg på sig själv och sen är jag som jag är så jag stressar som vanligt upp mig när jag blir nervös över nått. Men vi mår bra i alla fall även om hjärtat fortfarande klapprar bra för fort.
Men reagerar nog lite mera nu för jag håller på att ladda för flytten och allt vad det innebär med. Det är ju alltid nervöst att lämna en lägenhet man vet ju aldrig vad de kan anmärka på har ju tex målat om själv och hoppas de ska godkänna det (borde de göra men man vet ju inte.....) och sen är det ju här med golvet i huset har bokat tid för en fördjupad besiktning idag så när det är klar och vi vet vad det kommer kosta oss att fixa så kommer jag kunna andas ut lite mera, men sen ska det ju fixas med......
SUCK !!! F** inte min dag idag alls!! vill bara kräkas på allt just nu och det värsta är att det känns som att när mitt liv väl lugnar ner sig igen då ska jag börja arbeta igen. Vi är ju snart i september och då är det dags att packa = kaos hemma sen blir det i alla fall minst 2 i värsta fall 3 veckor när vi kommer bo på 2 ställen i okt innan allt är klart. Men bara för att alla saker är nere i huset innebär ju inte det att allt är där det ska vara. Det tar ju ett bra tag att bo in sig mm och det är ju ingen ide att tapetsera nedervåningen innan vi vet hur mycket fix med golven vi får (där uppe behöver vi inte tapetsera vad vi sett i alla fall blir kanske annat när möblerna är borta). Så hela oktober och en del av november går ju minst åt flytt och golv. Sen är det ju bara några få veckor kvar.....
Jag vet att eleverna börjar på måndag igen och det känns sjukt att tänka att de har en hel termin framför sig nu medans jag nästan känner panik över hur kort tid det är kvar och allt som ska fixas innan jag börjar jobba igen. Missförstå mig rätt nu, jag älskar mitt jobb och trivs verkligen med det MEN hemma kommer allt vara upp och ner när det väl blir lugnt så kommer Jonas vara hemma. Men å andra sidan så har jag då i alla fall haft 4 relativt lugna månader med henne när jag bara njutit innan allt flytt kaos drar igång.........
Nu blev det långt sorry men behövde nog vräka ur mig en del tror jag! Nu kommer snart Jonas i alla fall o då blir det lite mat det ska nog få upp humöret lite i alla fall om inte så kan ju en öm famn få det.
För när jag körde hem från Huddinge idag händer det som bara inte får hända! Jag blir påkörd !!
Jag låg i höger filen i en dubbelfilig rondell och sen låg det en bil snett bakom mig i vänster fil. Han ska byta fil för att svänga ut ur rondellen (jag skulle av vid nästa avfart) och han svänger rätt in i min bil!! Nu var ju hastigheten inte den högsta (som den vanligtvis inte är i en rondell) men det blev i alla fall en rejäl buckla på min bil och jag var så chockad att jag först inte hittade varningsblinkersen trots att jag vet precis var den sitter i normala fall. Men bara det att Sonja var med i bilen gjorde allt extra hemskt, jag slängde mig ur och kolla henne innan jag ens tänkte tanken på bilen eller mig själv.
Nu blev det tack och lov "bara" plåtskador visserligen måste bilen in på verkstad men va 17 jag klarar mig ju utan den om det inte blir precis i vevan när vi ska flytta...... Men då får vi fixa hyrbil helt enkelt om det blir aktuellt.
Det är ju bara så otroligt typiskt, nu var han som körde in i mig trevlig och så men bara att olyckan är framme är så irriterande och man blir så arg på sig själv och sen är jag som jag är så jag stressar som vanligt upp mig när jag blir nervös över nått. Men vi mår bra i alla fall även om hjärtat fortfarande klapprar bra för fort.
Men reagerar nog lite mera nu för jag håller på att ladda för flytten och allt vad det innebär med. Det är ju alltid nervöst att lämna en lägenhet man vet ju aldrig vad de kan anmärka på har ju tex målat om själv och hoppas de ska godkänna det (borde de göra men man vet ju inte.....) och sen är det ju här med golvet i huset har bokat tid för en fördjupad besiktning idag så när det är klar och vi vet vad det kommer kosta oss att fixa så kommer jag kunna andas ut lite mera, men sen ska det ju fixas med......
SUCK !!! F** inte min dag idag alls!! vill bara kräkas på allt just nu och det värsta är att det känns som att när mitt liv väl lugnar ner sig igen då ska jag börja arbeta igen. Vi är ju snart i september och då är det dags att packa = kaos hemma sen blir det i alla fall minst 2 i värsta fall 3 veckor när vi kommer bo på 2 ställen i okt innan allt är klart. Men bara för att alla saker är nere i huset innebär ju inte det att allt är där det ska vara. Det tar ju ett bra tag att bo in sig mm och det är ju ingen ide att tapetsera nedervåningen innan vi vet hur mycket fix med golven vi får (där uppe behöver vi inte tapetsera vad vi sett i alla fall blir kanske annat när möblerna är borta). Så hela oktober och en del av november går ju minst åt flytt och golv. Sen är det ju bara några få veckor kvar.....
Jag vet att eleverna börjar på måndag igen och det känns sjukt att tänka att de har en hel termin framför sig nu medans jag nästan känner panik över hur kort tid det är kvar och allt som ska fixas innan jag börjar jobba igen. Missförstå mig rätt nu, jag älskar mitt jobb och trivs verkligen med det MEN hemma kommer allt vara upp och ner när det väl blir lugnt så kommer Jonas vara hemma. Men å andra sidan så har jag då i alla fall haft 4 relativt lugna månader med henne när jag bara njutit innan allt flytt kaos drar igång.........
Nu blev det långt sorry men behövde nog vräka ur mig en del tror jag! Nu kommer snart Jonas i alla fall o då blir det lite mat det ska nog få upp humöret lite i alla fall om inte så kan ju en öm famn få det.
Kommentarer
Postat av: Karro
Usch då! Fy vad obehagligt, klart att du blev orolig för Sonja! Skönt att det gick så bra som det gjorde. Kram.
Trackback