Stora tjejen

Idag så tog jag ett tag i Sonjas garderob på morgonen och la undan alla kläder (nästan) i storlek 68 och tog fram storlek 74. Det är alltid en speciell kännsla när jag gör det jag undrar alltid om det är sista gången det plagget jag viker ihop använts eller om vi använt nått lite varför vi använt det så lite för tänk om det ju inte blir fler tjejer.

Ska man tro på mamma som brukar vara duktig att se på mag formen vad det blir för kön så är första gissningen tjej igen, men vi får väl se till nyår när magen är lite större om hon håller fast vid det.

Det fanns ett sett med byxa och tröja som jag log lite för mig själv när jag tog fram för jag minns så väl min tanke den gången jag köpte det (innan Sonja var född) jag tänkte lite för mig själv att när hon kan ha det här då är hon stor! Men nu kan hon ju ha det eller vi har ju inte prövat det men det tror jag nog hon kan och jag tycker då inte att man är så stor vid 7 månader så man ser hur bilden av en stor bebis ändras. Hade du satt Sonja som nyfödd brevid henne idag så hade jag ju tyckt att Sonja idag var jätte stor mot den lilla nyfödda krabbaten. Nästa gång vi går upp en storlek till 80 så borde hon ju vara runt 9 månader och stora tjejen och nästan stora syster hon kanske till och med har 80 när hon blir stora syster och då lär jag ju tycka om är stor om inte tidigare när jag har mina små juveler brevid varandra.

Sonja hittar föresten nya ljud varje dag, i morse satt hon i vår säng med tungan utsträckt och brummade för allt hon var värd! Just nu sitter hon och jag på golvet i vardagsrummet och hon leker med sina leksaker och brummar och säger ma-ma hennes 2 favorit ljud just nu och det låter så sött. Även om hon inte kopplar mamma med mig än så blir man varm i hjärtat när hon säger det =) Min älskade duktiga lilla tjorva mamma älskar dig så otroligt mycket tänk att man på en sekund direkt när man ser sitt lilla barn kan fyllas med en sån ömhet, värme och kärlek. Men jag minns första gången jag såg henne efter att hon kom hur tårarna kom att vi skapat nått så perfekt men också hur arg jag var på Jonas för han höll henne så jag inte såg innan han kom på hur han skulle göra. Inte hans fel på nått sätt han var jätte duktig men det var så otroligt frustrerande att ligga fast på operationsbordet och inte kunna hålla och se som jag ville. På uppvaket när vi båda kunde hålla henne se var det bra minns även att jag blev arg på barnmorskan när hon sa att Sonja hade 10 fingrar och tår. Det ville jag ju själv kolla (vet de måste kolla men hon hade inte behövt säg det ) vet att det är larvigt att bli sur över kan jag med tycka så här i efterhand men just då reagerade jag inte normalt med alla hormoner. Nu ska jag äta en snabb lunch och sen ska Sonja och jag gå ner till den öppna förskolan så ha en bra dag alla!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback