mördare!!

Det är vad mina två fyrfota vänner är! Eller nära på i alla fall, igår kväll så hör jag hur J säger att vi har en fågel på vår balkong. Jag tänker inte så mycket mera på det utan en fågel brukar ju flyga iväg fort och hoppas mest att den ska göra det innan katterna ser den. Det går en stund till och J konstaterar att den fortfarande är kvar på vårt bord så jag börjar då smått fundera på om den kan vara skadad. Den kan ha varit på balkongen si så där 10-15 min när jag såg den ev lite mera vi vet ju inte hur länge den var där innan J såg den.

Jag gick efter kameran och fotade lite (katterna verkade inte ha sett fåglen då så var ingen panik) (bilder kommer) jag kunde gå närmare än vad man normalt brukar kunna gå en fågel utan att de lyfter. Vi blev ju så klart oroliga att den var skadad eller att katterna skulle se den. Så vi tog in katterna för att se om den vågade flyga iväg då.

Katterna blev skvatt galna när vi tog in dem!! J fick kämpa hårt med Lakrits och jag fick verkligen slåss med Clawdia för att få in henne men in kom det utan att fåglen blev en mumsbit (tack och lov inte en gång till......).
Sen gav vi C hennes medicin när det var klart så kollade vi till fåglen som satt där vi lämnade den. 

Jag tyckte vi behövde göra nått för stackaren främst om den var skadad. Jonas var lite små hysterisk och deklarerar att han då inte tar i fåglen o om jag gör det ska jag ha handskar. Det var ju i och för sig ett klokt råd så jag ut lite små närvös men tog upp det lilla livet i mina händer och den bara satt där och tittade rädd på mig. 
Funderade ett ögonblick på vad 17 jag skulle göra här näst sätta den på räcket eller försöka liksom slänga upp den försiktigt i luften (som typ törnrosa/snövit osv) det blev det senare alternativet med att ge den lite luft under vingarna och det fungerade! Efter att den först bajsat ner mig (eller hanskarna bara men än dock). 

Katterna var ju inte allt för glada när de äntligen fick gå ut på balkongen igen och såg att fåglen var borta. Men jag kände mig lite stolt som räddat ett liv från mina små monster. Där ser man lite hur luriga katter kan vara vi trodde inte de sett fåglen fören vi tog in dem men de hade de ju gjort och bara väntade på en chans att slå till. Så ren tur att det gick som det gick!

För att ta en fågel på sjunde våningen som katt ja det är tur men att ta två fåglar, det är nått annat det........  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback