All for love

Jag sitter här och är nog den lyckligaste människa på denna jord just nu. Sitter i vardagsrummet med en liten helt underbar tjej i babysittern och en helt fantastisk äkta make vid min sida.

Nu har vi varit föräldrar i 4 dagar och det känns helt overkligt att hon inte varit hos oss längre. Hela jag blir lycklig när jag ser på henne det går inte att med ord beskriva den känslan

Den dagen då hon föddes så var vi uppe med tuppen, nervösa, glada och lite spända vakande vi eller jag hade i ärlighetens namn varit vaken sen långt innan klockan skulle ringa. Efter en dusch enligt läkarens order och en koll att allt var med så bar det av till Huddinge sjukhus.

På parkeringen träffade vi det par som skulle snittas före oss talade lite med dem och uppe på BB visade det sig att vi skulle dela rum med dem. Tur de var trevliga för det blev 4 timmar väntan tillsammans innan de var deras tur. Vi skulle ha fått komma till op vid 12 men allt blev lite försenat pga av komplikationer hos den mamman som snittades som nr ett den dagen. Så vi kom ner när klockan 13.30 efter det gick allt i rasande tempo!

Jag fick katetern insatt och det var inte alls så farligt som jag var rädd för att det skulle vara.

Jag hade fått byta om redan när vi kom så det var klart, nere på op fick jag dricka något som de sa skulle smaka havs vatten men det vet i tusan det smakade blä i alla fall.

Jonas var så sexig i blåa oprationskläder, inne på salen så skulle jag få bedövningen och då blev det lite tufft för mig. Den var med en sak jag gått och gruvat mig för och det var inte utan orsak det gjorde riktigt riktigt ont kan jag säga. Visste ju med hur viktigt det var jag inte rörde mig alls men det gick bara inte! Så jag ryckte till men det var ingen fara enligt narkosläkaren. Jag försökte att fokusera helt på Jonas men det var jätte svårt att bara göra det han, kirurgen och en sköterska stod alla och tröstade mig och efter det så blev jag fort varm i benen och kände som att de började sticka i den som när de somnar

Fick lägga mig ner på britsen och de började förbereda allt medans bedövningen tog mer och mer.
Kände mig ganska fort illamående så sa till om det och de kunde då konstatera att mitt blodtryck stört dök!
Under allt så fick de fylla på med mer medicin mot illamåendet för det kom och gick hela tiden. I början kändes det som att allt gick super långsamt så till sist var jag tvungen att fråga dem om hur det gick. Då sa läkaren att de strax skulle ta ut bebisen =) Och bara någon sekund senare hörde vi ett slurpande ljud (visste att det skulle låta så innan bebis kom fostervattnet) och sen fylls salen av ett vrål!! Trodde då att den lilla var ute men fick veta efter att detta illvrål kom när Sonja bara hade huvudet utanför!!

Sen kom de med henne till mig en liten stund innan de tillsammans med pappa (de stod så jag kunde se dem) gav henne ett litet snabb bad. Sen kom de till mig en snabbis eftersom hennes blodsocker visade sig vara förlågt fick de hjälpa henne med det. Så jag var själv när de sydde ihop allt, eller själv men Jonas och Sonja var ju inte där då. Kände på bordet hur det började att göra ont i magen och sa till först verkade ingen bry sig men sen blev det fart när jag sa till igen. Då fick jag morfin och de kunde knappt tro att bedövningen släppt så fort det hade de aldrig varit med om innan!

På uppvaket så var jag bara i 1 ½ timme mot de 5 som de sa från början att jag skulle behöva vara där. Eftersom bedövningen släppte så fort låg där och vickade på tårna och gosade med Sonja som kommit ner till mig då.

Sen kom vi ju upp till BB och fick lite mat och vila och tid för varandra och att ringa alla våra nära och kära.

Fredagen flöt på bra och vi mådde alla bra bortsett från att Sonja är lite gul och vikten går neråt men det ska vi nog få ordning på......

På lördagen åkte vi hem =) Jag kände mig färdig med BB jag var ju uppe och gick på BB och personalen riktigt imponerad av hur snabbt jag återhämtat mig. Innan vi åkte hem gick de igenom allt med bad och skötse här hemma skönt det.

Finns säkert massor jag glömt skriva nu men det blir så då jag skrivit detta i omgångar när min dotter gett mig en rast eller två. Så återkommer säkert med mera men en sak är då säker, personalen på BB och op på Huddinge sjukhus är helt underbara!!!!

Sonja var föresten 3066 g och 49 cm när hon kom den 20/5 klockan 13:53

nu lite bilder

 sista mag bilden i 37

 i väntans tider

 den stolta bilivande fadern

 Sonja direkt efter att hon kom ut här ser jag henne för första gången






en ny badad tjej







På uppvaket hela familjen Fagerholm



 I pappas trygga famn


 Ta INTE min napp!! Hjärtat mitt......






 Sista stunden på BB
Notera det vackra guld halsbandet som jag fick av Jonas för att jag fött vårt barn är han inte underbar som ens tänker den tanken blommor hade ju räckt mer än väl =)



I bilen på väg hem från BB.........

Nu ska jag ta hand om min lilla familj och se till att alla kommer i säng.