sommar och sol
De senaste dagarna har Jonas och jag njutit av varandra och inte minst det underbara vädret!
Vi har bla passat på att gå på bio, vi såg shutter island vilken tyvärr var en besvikelse efter att ha läst boken (patient 67) Jonas som inte läst boken hade lite svårt att komma in i och förstå handlingen. Så var kanske inte det bästa valet om det blir den sista film vi kommer se på bio på ett tag, men men jag hade ångrat mig om jag inte sett den med. Sen har vi ju som tur var en massa bra barnvakter med som vi kommer använda oss av ingen tvekan om det =)
Vi spenderade gårdagen på BB blev en hel dag där vi träffade den barnmorska som ska vara med under snittet, den gynekolog som ska göra snittet ,en kvinna från Island som bara varit här en månad så får se hur det kommer gå med språket men hon talade MYCKET bra svenska för att bara varit här så kort tid. Sen träffade vi narkosläkaren som ska sätta bedövningen, det var skönt att få prata med honom då jag varit MYCKET nervös för det. Men fick efter en liten utfrågning klart för mig att inget av det jag oroat mig för stämde med verkligheten!
Så där kan man ju verkligen konstatera hur viktigt det är att få rätt kunskaper från rätt källa!! Så nu känner jag mig betydligt tryggare och framförallt lugnare inför allt som ska komma. Passade även på att höra mig för om hur min skolios påverkar förmågan att få en bedövning, tack och lov så ser den inte ut att påverka det i alla fall! läkaren var optimistisk att han skulle fixa det på första försöket men han sa ju med att jag har en rygg som innebär en liten utmaning men inte större än att det ska gå.
Det känns så overkligt nu att det är så otroligt nära, varje dag som går nu för oss närmare vårt så efterlängtade barn. Vi har ju trots allt verkligen kämpat för att detta barn ska komma till världen. Först fick jag ju missfallet förra året innan dess försökte vi i 6 månader och sen nu 7 månader innan den här lilla blev till. Så en lång väntan även om jag vet att det inte är i närheten av vad många andra går igenom (som mamma och pappa).
Men jag kan inte vänta nu och längtar så! Men det kommer kännas ovant men oj så skönt att slippa magen nu! Att kunna röra sig mer som jag vill och sitta som jag vill och framförallt kunna RÖRA mig som jag vill utan att allt gör så ont att jag vill gråta när benet eller höfter inte lyder. Men tror allt är glömt fort när den lilla är här dock.
Vi har bla passat på att gå på bio, vi såg shutter island vilken tyvärr var en besvikelse efter att ha läst boken (patient 67) Jonas som inte läst boken hade lite svårt att komma in i och förstå handlingen. Så var kanske inte det bästa valet om det blir den sista film vi kommer se på bio på ett tag, men men jag hade ångrat mig om jag inte sett den med. Sen har vi ju som tur var en massa bra barnvakter med som vi kommer använda oss av ingen tvekan om det =)
Vi spenderade gårdagen på BB blev en hel dag där vi träffade den barnmorska som ska vara med under snittet, den gynekolog som ska göra snittet ,en kvinna från Island som bara varit här en månad så får se hur det kommer gå med språket men hon talade MYCKET bra svenska för att bara varit här så kort tid. Sen träffade vi narkosläkaren som ska sätta bedövningen, det var skönt att få prata med honom då jag varit MYCKET nervös för det. Men fick efter en liten utfrågning klart för mig att inget av det jag oroat mig för stämde med verkligheten!
Så där kan man ju verkligen konstatera hur viktigt det är att få rätt kunskaper från rätt källa!! Så nu känner jag mig betydligt tryggare och framförallt lugnare inför allt som ska komma. Passade även på att höra mig för om hur min skolios påverkar förmågan att få en bedövning, tack och lov så ser den inte ut att påverka det i alla fall! läkaren var optimistisk att han skulle fixa det på första försöket men han sa ju med att jag har en rygg som innebär en liten utmaning men inte större än att det ska gå.
Det känns så overkligt nu att det är så otroligt nära, varje dag som går nu för oss närmare vårt så efterlängtade barn. Vi har ju trots allt verkligen kämpat för att detta barn ska komma till världen. Först fick jag ju missfallet förra året innan dess försökte vi i 6 månader och sen nu 7 månader innan den här lilla blev till. Så en lång väntan även om jag vet att det inte är i närheten av vad många andra går igenom (som mamma och pappa).
Men jag kan inte vänta nu och längtar så! Men det kommer kännas ovant men oj så skönt att slippa magen nu! Att kunna röra sig mer som jag vill och sitta som jag vill och framförallt kunna RÖRA mig som jag vill utan att allt gör så ont att jag vill gråta när benet eller höfter inte lyder. Men tror allt är glömt fort när den lilla är här dock.
Kommentarer
Trackback