Vart har tiden blivit av?
Jag har sagt det många gånger förr och säger det igen. Jag kan inte riktigt få in i mitt huvud att vi om bara några dagar nu får hålla vårt barn i armarna för första gången.
Som gravid går man verkligen igenom en process och det händer ju så otroligt mycket i kroppen. Först kommer ju tröttheten och illamåendet (och det underbara lyckan), sen börjar kroppen ändras och magen växer, barnet börjar röra sig så man känner det osv osv. Allt det som händer gör ju att tiden går fort sen när man längtar så efter den lille/lilla.
Det är rätt kul när vi talar med familj och vänner för de flesta vet inte om vilket datum vår skatt kommer alla gissar hej vilt så tror det kommer komma en del oroliga samtal om varför vi inte har hört av oss än......
Eftersom vi vet könet så har ju namnet varit klart länge och att vi (eller jag snarare) har avslöjat det för någon är bra men det ska bli härligt att få berätta vad han/hon ska heta. Men det känns overkligt att det snart är dags!!