Varning för gnäll
I fredags var jag och lämnade nya prover för min sköldskörtel då jag slutade med alla mediciner för den för ca en månad sen lite mera. Då såg alla värden jätte bra ut och läkaren sa att OM det kom tillbaka var ju 50% risk för det så skulle det ta flera år till dess.
Jo pytt du! Ta den om tomten med va när du ändå håller på......
Jag har de senaste 2 veckorna i alla fall (kanske till och med 3 veckorna, det var då det börja komma smygande) kännt av hjärtklappning, trötthet och svettningar ungefär på ett sånt sätt så man tror man är i klimakteriet och sen ska vi ju inte glöma ledvärken och mina så roliga (not) skakningar så man kan tro jag är hur svag som helst. Med andra ord har det varit ganska gott om tecken på att det var nått fel igen, så jag har därför skjutit på att ta de nya proverna några dagar mer än jag skulle för jag var rätt orolig för att få det svar jag INTE ville ha.
Så idag när läkaren ringde (som förövrigt är helt underbar) och gav mig just den "dom" jag inte ville höra känndes det mindre kul blev tvärt om riktigt låg. För nu känns det som att jag fått lite för många smällar vad gäller min hälsa =(
Det kommer i alla fall bli operation där de kommer ta bort min sköldskörtel i sommar eller strax där efter helt vilket i sin tur innebär en livslång medicinering men det har jag ju redan så blir bara en medicin till o ta.........
Medicinerna stör mig inte även om jag känner i alla fall 3 som genomgått denna typ av operation så känns det ändå EXTREMT obehagligt att veta att de ska in o skära i min hals vilken annan kropps del utom möjligtvis öonen hade kännts lugnare. Jag ska ju dessutom till läkaren i slutet av denna månad för att få en remiss till ortopeden om min fot som kanske med behöver opereras (halux valgux) om det blir så väntar ju två operationer under nästa år (tror ju knappast det blir förre ny år med den svenska vården som jag ens får komma till ortopeden), trots att jag inte kan böja min stortå längre pga av smärta vaknar på nätterna av att jag hamnar fel på tån så nått är fel helt klart o syrran var ju bättre när de fixade till hennes.
Men det är ju inte den bästa perioden i livet att vara sjukskriven känns det som men nåväl det ska nog gå det med för det kommer ju bli en sjukskrivningsperiod i alla fall sen får vi se vad de säger om foten men jag hoppas på att de kan hjälpa mig sen hur det struntar jag i bara jag får en normal fot igen tack....
Men nu ska jag se om vår lilla matvägrare har ångrat sig och inser att det faktiskt är gott att äta lite gäller bara att vara mer envis tror jag.