De gråter fröken!
Jag är en sån där otroligt jobbig fröken så här runt jul som verkligen älskar att pyssla med barnen.
Så idag satte jag igång att göra snöflingor (någon form av snö måste vi ju ha i alla fall!) , julstjärnor och tomtar (av handavtryck) med barnen med andra ord full akrivitet med tanke på att jag var ensam med dem just då med.
MEN de var super duktiga, nu brukar jag inte skriva så ingående om jobbet just pga av tysnadspliken men när vi satt och pysslade så fick de barn som tröttnade på julpyssel sätta sig och göra något annat vid bordet en pojke valde att rita. Han gör en fin teckning av en gubbe på ena sidan och berätta stolt att det var det finaste han ritat. Sen vände han på pappret och ritade två figurer och sen säger han till mig fröken ! Emma de gråter!! Dom längtar efter dig!
Jag frågade ju så klart vem som grät och längtade så efter mig, hans svar var sjlvklart det är ju dina föräldrar som längtar så! Sen ritade han dit en lång figur mycket större än de som var och det var jag. Fick order om att ge teckningen till min mamma o pappa men jag fick absolut inte visa dem den andra sidan med gubben som han varit så stolt över. När jag undrade varför blev svaret att de kunde bli rädda, när jag undrade vad som kunde skrämma dem med gubben så fundera han en stund sen kom han på att det var ju håret som är lite taggit.
Mycket klok liten herre, det är en sann glädje att få jobba med så underbara barn!
Längtar till jag får ha lika härliga samtal med mina egna barn! Sonja är ju på gång riktigt ordentligt med orden nu! Kommer nått nytt nästan varje dag som man i alla fall kan anna vad hon menar, men det som hon kör mest med nu är att hon säger mjau så fort hon ser katterna (vi har mest sagt ser du katten, katter säger mjau så trodde nog katt skulle komma först).
Aww vad gulligt!!