märkligt

Idag var vi på vårt första utvecklings/inskolnings samtal för Sonja och det var otroligt ovant att sitta och vara den som hade åskiter, synpunkter och var nyfiken hela dagen innan.

Jag nästan skuttade in i rummet där vi skulle sitta och att få se i hennes pärm var ju så roligt, nu inser jag verkligen hur viktig den där dokumentationen är.

Det är en helt annan sak när du har ett barn som kan berätta att idag så badade jag (vi har pool på mitt jobb), eller idag ritade jag en groda eller X puttade mig mm mm. Än ett barn som börjar mer o mer hitta nått ord här o där och då med betoning på börjar långt kvar. Nu kan hon mjau, hej, hejdå, nej, ja, tack (även om det blir lite fel utalat), nästan skål men det låter inte helt rätt än (jätte kul att skåla vid maten har hon kommit på).

Men nu längtar jag så sjukt mycket efter att få vara hemma med mini som mest 14 jobb dagar kvar nu!! Lite osäkert hur det blir har lite komp och sem jag ska försöka få ut i mellandagarna men inte fått veta om jag får ta ut det än. Men jag behöver verkligen få rå om henne nu hon är ju inte någon lite bebis snart längre det har hänt så mycket och hon har ju växt så otroligt mycket. Det känns som jag missar massor och det har gjort så otroligt ont i hjärtat att ni anar inte jag vill vara med mitt barn och den tid jag får vara hemma nu ska ta tills vara på ordentligt, de är bara små en gång!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback