All for love

 nej nej inte den där kotten! (det här var en skadad igelkott som fanns hos vänner till oss som inte var det minsta rädd för oss eller snarare desperat efter hjälp stackaren)

Men jag menar MIN underbara kotte, vår lilla Kajsa!
När Sonja föddes tyckte jag hon låg som en groda (som ju många nyfödda gör) så hon fick smeknamnet grodan (det lär hon få leva med). Kajsa har inte riktigt lika mycket groda över sig som Sonja hade men hon är helt klart en liten igelkott (ni som känner mig vet ju hur mycket jag älskar det djuret) med sitt mörkbruna hår som står rakt upp (börjar lägga sig nu lite halvt) även om de på förlossninge, BB och neo kalade henne för en liten trollunge =)

Jag tänkte försöka berätta om förlossningen nu.

Det började utan att v/jagi förstod det redan vid 18 tiden på kvällen den 6/6 med förvärkar med 5-6 min mellan men de höll bara på regelbundet max 20 min och eftersom det varit falskt larm innan och dessutom slutade så tyckte jag inte J behövde ta tiden på värkarna. Vi la oss vid 22-23 nått och allt var lungt då, vaknade vid 01.30 av en konstig kännsla (kan inte förklara bättre) sen kändes det fuktigt så jag trodde vattnet hade börjat sippra men såg till min förskräckelse när jag tände lampan att min hand är täckt av blod!

Så jag skriker att jag blöder, flyger upp och rusar in på toan hinner inte mer än in så är det som att någon drog ur en propp och det bara forsar vad jag då tror är blod (det var det men även vattnet som gick). J springer och hämtar nummret till förlossningen och en tel så ringer jag. Fick order om att lägga mig omgående så skulle hon kalla på en ambulans! 

Minns inte hur lång tid det tog innan ambulansen kom men det känndes som en hel evighet i alla fall. Vi hann ringa barnvakten som kom en bra stund innan ambulansen, ringde familjerna och sen skickade vi ett sms till vänner om att det var på G så A och M kom med in störtande hemma innan ambulansen kom så det var full fart hemma. Jag tror inte jag riktigt hann med att förstå allt som skedde just då. 

Eftersom de misstänkte att moderkakan lossnat så var det ju bråttom in till Nyköpings förlossning där konstaterade de bara att de TRODDE att den satt kvar så gick läkaren som varken J eller jag gillade (hon var hård och kall) ut och ringde huddinge för att rådgöra med huddinge förlossning som ville ha upp mig dit, så det blev ambulans igen med blåljus och gasen i botten dit. Det känndes helt overkligt att behöva det, så tillsamans med abulanspersonalen och en barnmorska ( jag skriver BM sen) så åkte vi in och det var här som värkarna började komma lite smått i alla fall de jag kunde känna för var öppen 3 cm i nyköping. 

När vi kom in till huddinge hade klockan hunnit bli 04.30 och då var jag öppen 4 cm, vilket stämmer bra om det är som man säger att man öppnar sig ca 1 cm i timmen. J kom in kanske en kvart efter oss så han körde fort han med tror jag =) Nu hade jag rejält ont vill jag lova! mer eller mindre hänger ut från sängen och skriker och om jag minns rätt så svor jag som en annan bortbindare med i ena andetaget i nästa bad jag om urrsäkt för hur tramsig jag var. Jag höll verkligen på att få panik där ett tag då smärtan var så intensiv så tror att J fick en och annan smäll med lustgasen med ville inte hålla den mellan värkarna (vet inte varför) så slängde den väl mer eller mindre på honom. BM hade fullt upp med att skriva in mig så hon stod mest vid datorn och skällde på mig att jag andades fel i lustgasen (mådde illa och spydde som en hund typ....) men tillsist efter att älskligen hutat åt dom att göra nått då jag hade så ont så kollade hon om jag öppnat mig nått mer och skojade lite om att det kanske var snabba ville som kom och det var det! 

På 2 timmar hade jag öppnat mig från 4 cm till 9 cm så inte konstigt att värkarna var så tuffa som de var! J stod vid sidan och berömde och stöttade men när han sa hur duktig jag var fick han bara arga det är jag inte alls (tyckte jag var jätte pipig innan jag fick veta hur öppen jag var trode ju det var flera timmar kvar) och när han sa att jag skulle andas så blev ju svaret att jag gör det ju!!!

Strax innan hon kollade hur öppen jag var hade de ringt på narkosen så att jag skulle få ryggbedövning och han var het efterlängtad måste jag säga! Så bedövningen la han vid 06.45 vid 7 hade den full effekt och 07.19 kom hon. 

efter att bedövningen börjat värka blev det nått helt annat, jag var rädd att värkarna skulle stanna av pga av bedövningen men tack och lov inte. Jag hade mest problem med att inte krysta det var dags från 9 cm till att det var dags vilket tog 30-45 min låg och flåsade som en annan tog, men det var det enda sättet att inte krysta fick veta att om man flåsar så går det inte att krysta och det måste jag hålla med om att det stämde. De hade fram en massa varma handukar underbart sen var hon ute på ca 5 kryst värkar. 

Det som var häftigt var att BM stod vid sidan och lät mig lita på min kropp och det känndes verkligen som att jag va med hela vägen och blev inte lika överväldigad av smärtan eller fick panik som innan utan allt kändes lungt även om det brände som 17 och spände men det var bara precis innan huvet kom ut som det var tufft och det var ju inte  lång stund alls. 

Jag blev förvånad över att jag kunde vara så stark jag var trots allt även om jag kännde mig som den gnälligaste i universum just då. Att ha klarat av en vaginal förlossning är för mig en otroligt häftig upplevelse, även om jag fick Sonja till mig direkt med så kunde jag inte hålla i henne, bara smeka nu fick jag ju henne till mig direkt vilket för mig var helt underbart och nått jag verkligen saknade med Sonja. Jag tänkte skriva lite om skillnaderna sen på snitt/vaginal förlossning men tror det får bli ett eget inlägg så inte detta blir jätte långt. 

Efter att liten var ute så klippte J navelsträngen något som han varit stenhård med innan att han absolut inte skulle göra. Han vägrade när Sonja kom men det var ju så annorlunda med det då. Tror han tyckte det var lika intressant som jag att se var det lilla pyret bott moderkakan och så. Den kom föresten ut dirket efter att Kajsa kom en kryst bara (jag som varit så rädd att den inte skulle vilja komma ut) och behövde bara sy 3 stygn men de känns bra trots det vill jag lova även om det är bättre idag så hade jag mer problem med eftervärkar och ömhet. 

Kajsa kom den 7/6-11 kl 7.19
och var  3110 g och 48 cm

Vi låg kvar på förlossningen till 15 då det var fullt på BB de fick flytta runt folk lät det som. Men vi fick vår fina bricka med fika och lunch så vi myste med vår tjej =)
Uppe på BB var allt som förra gången men Kajsa hade svårt att äta och amningen kom inte igång alls så blev ersättning och hon spydde upp allt hon fick i sig, när hon var 3 dygn hängde hon mest som en liten trasa så vi blev inlagda på IVA för att ta reda på varför men efter röntgen och x antal prover så blev svaret troligtvis en slapp magmun. När de satte droppinfarten fick jag gå då brände tårarna när jag hörde henne skrika så förtvivlat nej urs!! Det var tufft och varje gång de tog blodsockret till sist hade de stuckit henne så många gånger att de nästan inte fick nått blod och hon hade stora blåmärken över fötterna, benen och händerna :(
De behöll oss tills hennes vikt inte gick ner mera och hon började öka lite, det märkliga var nog att hon gick ner mindre i procent än Sonja och henne fick vi hem direkt......Men skönt de hade koll samtidigt som jag verkligen höll på att bli galen inne på neo som vi kom till efter en natt på IVA. Nu var ju ändå där så kort tid men fick en liten inblick i hur det måste vara för de som har barnen där länge jag skulle behövt mycket kurators stöd då för att inte bli helt förstörd. det hemskaste var nog inne på IVA där läkarna satt och hade rond i samma rum som alla barnen var och vi föräldrar så man hörde allt även om jag försökte inte lyssna, mammor som fått strock under förlossningen och andra saker jag bara vill glömma stackars familjer! Vi fick ju fort lugnande svar om vår tjej så för oss var det ju mest en fråga om att vänta så vikten gick upp och hon inte kräktes lika ofta.

Men vissa sköteskor på neo blev jag knäpp på de behandlade mig som att jag hade noll koll, kunde säga åt mig att lägga en filt på henne när hon låg hud mot hud på mig och hade sitt täcke på sig och en massa andra små grejer de trodde inte jag hade barn sen innan tror jag iofs.

Sonja tycker mest det är kul att gunga babysittern just nu att det är någon i vet jag inte om hon greppat mer än att hon tittat lite på Kajsa sen blir hon riktigt avis på att Kajsa får flaskan och inte hon just då (hon får ju välling morgon och ibland om hon vill på kvällen) så idag fick hon välling till mellis för att hon såg syrran och skulle absolut ha hon med. Annars har hon inte gjort nått direkt hon blir sur om man inte kan ta upp henne klart men det verkar mera vara att hon vill upp just då inte att det är pga av att man har någon annan i famnen.

 fotot taget 1/6 magen med lilla hjärtat

 bara några minuter gammal här

 ÄNTLIGEN vilken resa det varit men nu är hon ute!


 På BB

 Min underbara lilla kotte
 
 På IVA här får hon mat i sonden för första gången något jag aldrig vill va med om igen!

 Hennes säng på neo avdelningen

 sömntutan

 skönt med kläder


 rummet på neo

 första mötet med farmor och stora syster
När jag skulle lyfta Sonja första gången efter så var det nästan otäckt hur tung hon kändes och hur otroligt stor hon verkade vara hade inte sett henne på 5 dagar då men det blev verkligen fel i huvudet nu när jag varit hemma 3 dagar så känns det bättre men fortfarande lite märkligt hon är ju min stora tjej helt plötsligt som trots allt är en ganska liten liten bus unge =)

 Direkt när vi kom hem upptäckte Sonja att vi fått nått mer med oss hem som var rätt spännande att pilla på, sen var babysittern kul att gunga som tur är så tar hon inte i så hårt (än i alla fall.....)





Stora syster med sin tunga så där härligt, den där minen gör hon ofta spec när det är bus på gång =)