Tankar
Såg som så många andra på programmet en unge i minuten igår med Jonas.
Det väckte många tankar och funderingar både kring den förlossning som jag hade med Sonja med också den som kommer nu.
Med Sonja hade jag ju eftersom det blev snitt en gaska klar bild innan över hur allt skulle gå till det var min stora oro innan då var ju mest hur ont kommer katetern och epiduralen skulle göra, sen var ju frågerna om hur Sonja skulle må när hon kom ut om vi skulle få henne hos oss eller inte. Annars så kände jag mig mest lugn och förväntansfull inför allt som väntade.
Nu när vi snart ska gå igenom allt igen så är det mycket som dyker upp som jag ju inte "behövde" tänka på förra gången. Eftersom det ju om allt går bra blir en vaginal förlossning denna gången så är det ju andra tankar men det är ju en hel del från förra gången som påverkar i alla fall. Det är fortfarande rätt osäkert hur det kommer gå så det kan ju lika gärna bli snitt om det inte kommer igång en vecka efter BF (beräknad förlossning) eller om det visar sig under förlossningen att mitt bäcken är för trångt i alla fall mm.
Det gör att både Jonas och jag känner att vi försöker ställa in oss på båda alternativen. Då mitt snitt ju gick så bra så känner vi att det är ett helt okej sätt att föda på och det är helt okej om det blir så. Men jag vill verkligen ha fått möjligheten att föda på det vanliga sättet i alla fall.
Det som var under mitt snitt var ju att bedövningen släppte under tiden som de sydde ihop mig. Det gjorde ju ont men var inte ohanterbart någon gång då jag ju "bara" behövde säga till 2 gånger innan jag fick morfin....Fram till nu har det kännts bra då vi ju kom från uppvaket direkt och slapp ligga där flera timmar som de flesta måste. Har diskuterat detta mycket med Jonas då jag är osäker på om jag skulle säga nått till barnmorskan om det eller inte så att det står i journalen om det blir snitt igen. Först tänkte jag inte det men igår så slog mig en tanke med full kraft, vist jätte bra att bedövningen släppte så fort på sitt sätt (de hade ju 5 min ca kvar att sy när det hände max 10) men tänk om det hänt när de höll på att ta ut henne!! Då hade jag inte kunnat få nått smärtlindrande lika fort och det vore ju en ren mardröm! Sen kan jag nu när jag vet hur sjukt ont epiduralen gör att sätta känna lite panik inför tanken på att få den igen, men sova vill jag då rakt inte så hoppas i så fall jag kan få lugnande eller nått annars kommer nog inte gå om jag inte har värkar som gör att den smärtan lindras.
Inför en vaginal förlossning är det ju helt andra tankar som snurrar och en helt annan oro jag känner om hur jag kommer reagera, hur kroppen kommer klara av värkarna mm Läser några böcker om förlossningar och hur man kan möta förlossningssmärtan och ska börja skriva på ett brev till bb som jag kan ha liggande fram till att vi ska åka in, det är ju en process känner jag så behöver nog ha det liggande och fylla på det ändra och ta bort innan det blir bra. Kring den vaginala förlossningen har jag nog mer tankar men det är ju med för jag ju inte gått igenom det innan. Men det är ju sånt som alla funderar på innan det är dags kommer i alla fall skriva hur jag/vi vill ha det oavsett vilken väg vårt hjärta kommer.
Detta tål att återkomma till är ju trots allt 15 veckor kvar. I morgon hoppas jag på att jag kommer träffa en bra sjukgymnast ska dit 9.15 så jag kan stärka upp mig lite innan allt som kommer och kanske kan jag få lite hjälp så jag slipper ha så galet ont, nu kan jag ju knappt gå att lyfta Sonja är svårt och trappor en mardröm.......Så jag hoppas verkligen på henne men hon lät som hon hade bra grund tankar för bältet hjälper ju knappt nått längre :(
Så i morgon blir det sjukgymnastik (blir kul o se om jag kan jobba sen man brukar ju alltid ha mer ont efter sånt) sen jobb 12-16 efter jobbet blir det nog städnig när jag kommer hem för min del (jonas gör sitt på fre). Är bara damtorkning + toan som är mitt jobb nu men vi får se om jag orkar annars blir det på tors
torsdag så slutar jag visserligen 13, men ska till ortopeden 14 så blir det och sen ska vi handla inför helgen.
Fredag så slutar jag 15 och då ska jag hem och baka en stor tårta till lördagen sen är det fortfarande lite uppe i luften om vi får nattgäster eller inte. Mamma, pappa o syrran kommer och de ska sova här om inte svärmor och ev jonas syskon gör det de kommer ju i alla fall komma hit och då ska det vara bakat klart, städ ska vara klart sen får de andra bli som det blir..... för är bara allt handlat och det är rent (blir ju så fort smutisgt när man har katt, har insett att jag hatar katthår....får man raka sin katt?) så löser sig resten är ju familjen
på lördag sen då blir det ju huset fullt med fika glada gäster men då ska ju allt va klart. Bara lite smått kvar då, sen söndag då ligger jag nog i en hög i soffan tror jag......
Det väckte många tankar och funderingar både kring den förlossning som jag hade med Sonja med också den som kommer nu.
Med Sonja hade jag ju eftersom det blev snitt en gaska klar bild innan över hur allt skulle gå till det var min stora oro innan då var ju mest hur ont kommer katetern och epiduralen skulle göra, sen var ju frågerna om hur Sonja skulle må när hon kom ut om vi skulle få henne hos oss eller inte. Annars så kände jag mig mest lugn och förväntansfull inför allt som väntade.
Nu när vi snart ska gå igenom allt igen så är det mycket som dyker upp som jag ju inte "behövde" tänka på förra gången. Eftersom det ju om allt går bra blir en vaginal förlossning denna gången så är det ju andra tankar men det är ju en hel del från förra gången som påverkar i alla fall. Det är fortfarande rätt osäkert hur det kommer gå så det kan ju lika gärna bli snitt om det inte kommer igång en vecka efter BF (beräknad förlossning) eller om det visar sig under förlossningen att mitt bäcken är för trångt i alla fall mm.
Det gör att både Jonas och jag känner att vi försöker ställa in oss på båda alternativen. Då mitt snitt ju gick så bra så känner vi att det är ett helt okej sätt att föda på och det är helt okej om det blir så. Men jag vill verkligen ha fått möjligheten att föda på det vanliga sättet i alla fall.
Det som var under mitt snitt var ju att bedövningen släppte under tiden som de sydde ihop mig. Det gjorde ju ont men var inte ohanterbart någon gång då jag ju "bara" behövde säga till 2 gånger innan jag fick morfin....Fram till nu har det kännts bra då vi ju kom från uppvaket direkt och slapp ligga där flera timmar som de flesta måste. Har diskuterat detta mycket med Jonas då jag är osäker på om jag skulle säga nått till barnmorskan om det eller inte så att det står i journalen om det blir snitt igen. Först tänkte jag inte det men igår så slog mig en tanke med full kraft, vist jätte bra att bedövningen släppte så fort på sitt sätt (de hade ju 5 min ca kvar att sy när det hände max 10) men tänk om det hänt när de höll på att ta ut henne!! Då hade jag inte kunnat få nått smärtlindrande lika fort och det vore ju en ren mardröm! Sen kan jag nu när jag vet hur sjukt ont epiduralen gör att sätta känna lite panik inför tanken på att få den igen, men sova vill jag då rakt inte så hoppas i så fall jag kan få lugnande eller nått annars kommer nog inte gå om jag inte har värkar som gör att den smärtan lindras.
Inför en vaginal förlossning är det ju helt andra tankar som snurrar och en helt annan oro jag känner om hur jag kommer reagera, hur kroppen kommer klara av värkarna mm Läser några böcker om förlossningar och hur man kan möta förlossningssmärtan och ska börja skriva på ett brev till bb som jag kan ha liggande fram till att vi ska åka in, det är ju en process känner jag så behöver nog ha det liggande och fylla på det ändra och ta bort innan det blir bra. Kring den vaginala förlossningen har jag nog mer tankar men det är ju med för jag ju inte gått igenom det innan. Men det är ju sånt som alla funderar på innan det är dags kommer i alla fall skriva hur jag/vi vill ha det oavsett vilken väg vårt hjärta kommer.
Detta tål att återkomma till är ju trots allt 15 veckor kvar. I morgon hoppas jag på att jag kommer träffa en bra sjukgymnast ska dit 9.15 så jag kan stärka upp mig lite innan allt som kommer och kanske kan jag få lite hjälp så jag slipper ha så galet ont, nu kan jag ju knappt gå att lyfta Sonja är svårt och trappor en mardröm.......Så jag hoppas verkligen på henne men hon lät som hon hade bra grund tankar för bältet hjälper ju knappt nått längre :(
Så i morgon blir det sjukgymnastik (blir kul o se om jag kan jobba sen man brukar ju alltid ha mer ont efter sånt) sen jobb 12-16 efter jobbet blir det nog städnig när jag kommer hem för min del (jonas gör sitt på fre). Är bara damtorkning + toan som är mitt jobb nu men vi får se om jag orkar annars blir det på tors
torsdag så slutar jag visserligen 13, men ska till ortopeden 14 så blir det och sen ska vi handla inför helgen.
Fredag så slutar jag 15 och då ska jag hem och baka en stor tårta till lördagen sen är det fortfarande lite uppe i luften om vi får nattgäster eller inte. Mamma, pappa o syrran kommer och de ska sova här om inte svärmor och ev jonas syskon gör det de kommer ju i alla fall komma hit och då ska det vara bakat klart, städ ska vara klart sen får de andra bli som det blir..... för är bara allt handlat och det är rent (blir ju så fort smutisgt när man har katt, har insett att jag hatar katthår....får man raka sin katt?) så löser sig resten är ju familjen
på lördag sen då blir det ju huset fullt med fika glada gäster men då ska ju allt va klart. Bara lite smått kvar då, sen söndag då ligger jag nog i en hög i soffan tror jag......
Kommentarer
Trackback