Fötterna i högläge
Lägger mina ömma fötter (har ett grymt skoskav) i högläge på soffbordet en stund det behöver jag just nu, är ny duschad så livet känns rätt ok trots att jag varit vaken sen 4 i morse (skulle öpnna då går jag upp 5 så kunde inte somna om riktigt...).
Nu väntar jag på att maken ska duscha klart så vi kan mysa lite sen med lite god glödd.
Vi fick hem korten från fotografen idag och jag blev sååå besviken måste jag säga!
Inte i närheten av så fin som bilden på Sonja blev förra året!
Sonja ser jätte sur ut och inte alls så glad som hon brukar vara men hon hade ju skrikit sig igenom fotograferingen så antar det var den bästa bilden som gick att få.
Bilden på Kajsa var jätte fin förutom att hon har en bit av kläningen lite konstigt upp i ansiktet men hon ser i alla fall mer ut som sig själv och riktigt glad.
Ska försöka få med oss barnen till en riktigt fotograf under feb-mars nästa år och ta lite andra fina bilder (har velat göra det så länge nu).
Idag hade jag ett långt samtal med en kollega som har barn i samma ålder som Sonja, och jag slog som så många gånger innan av hur annorlunda vi måste ha det mot många småbarns föräldrar. Både genom det vänner beskriver, kolleger, bloggar jag följer mm så upplever jag att många föräldrar har betydligt mer krävande barn än vi har. Försöker inte skryta eller försköna vi har tuffa stunder vi med men det är inga stora vredesutbrott, ingen av tjejerna har varit svår med få att sova på natten, de äter bra, är glada och harmoniska.
Sen är det ju klart att de blir arga och ledsna i alla fall några gånger per dag men de dagar som är tuffa de är rätt lätt räknade. Jag förstår att vi har en otrolig tur som har två lugna barn och vår tid kommer säkert med 2-3 års trotset men även om jag försöker sätta mig in i mycket av det jag hör/läser så känns den bilden för mig rätt främmande just nu.