All for love

Går snart in i vecka 15 på lördag så den här gången går det fort men det skulle jag inte ha sagt för någon vecka sen.

Eftersom jag tog ett dagen efter piller pga av att en kondom gled av så kan mensen bli sen då regerade därför inte när den var en vecka sen men när jag började frossa i feferoni så började jag undra vad det var och eftersom mensen fortfarande inte dök upp så tyckte jag att det var läge för ett test, så J köpte hem ett och tja strecket som visa att det var posetivt det var det som kom först dvs inget tviviel om saken här inte, men har varit tvungen att testa om efter det för kunde först inte fatta. Vi bestämde att ta veckan för att fundera och besluta oss på torsdagen satt vi och verkligen pratade om de olika alternativen men båda två hade mer eller mindre ställt in sig på en trea och allt det innebär.

Men denna gången har jag redan satt ner foten och bett om att det redan på bb ska finnas ett preventivmedel som jag kan ta som fugerar för mig har en leverpåverkan som gör att jag inte får äta vad som (därför jag inte ätit nått denna gången de viste inte riktigt och 2 läkare sa de skulle kolla och återkomma ingen har hört av sig än.....).

Jag har verkligen mått annorlunda denna gång, med tjejerna mådde jag illa antingen bara morgon eller kvällen och nästan redan från start. Men nu har jag mått illa hela tiden men först från ung vecka 7-8 nu i v 15 börjar det lätta lite och jag mår mest illa på morgonen med tjejerna spydde jag massor men även om jag gör det denna gång med så är det inte lika mycket trots att jag äter mindre nu än tidigare gånger så har jag bara gått ner 2 kg med tjejerna gick jag ner 5 kg båda gångerna. Alla har påtalat hur pigg och fräch jag ser ut (även när jag själv tycker att jag är långt från det).

Det som är komiskt är att ALLA verkar tror det blir en kille denna gång, och vi får bara kill namns tips när jag ställde frågan till både min och jonas mamma om vilka namn som fanns i släkten talade jag allmänt men båda två gav bara killnamn =) Fast för min del hoppades jag nog mer att K skulle va en kille än att jag hoppas nu det känns inte alls viktigt nu jag vill bara få ett barn som mår bra det är allt. Eftersom vi tagit reda på könet på tjejerna så känner jag denna gången att jag inte vill veta J vill veta men han fick ju bestämma när K kom så nu är det min tur.

Eftersom vi vet att det blir en igångsättning någon gång från v 37 (då de kommer börja komma mig) detta är ju om inget oväntat händer så att det blir snitt men eftersom jag hade en så snabb förlossning med Kajsa 5 timmar från att vattet gick och 2 timmar från första värk + att moderkakan hade börjat lossna så blir jag igångsatt av humanitära orsaker dvs att jag ska hinna in i tid till BB.

Jag blev så otroligt chokad av hur allt gick runt Kajsas födelse så för mig var det otroligt viktigt att bli igångsatt det är en trygghet som inte går att beskriva för mig. Jag vågar inte riskera att det händer igen tänk om moderkakan faktiskt skulle lossna helt?? Den tanken skrämmer mig nått grymt!

Även om det kommer kännas konstigt att åka till sjukhuset och veta att man ska föda barn idag men inte fått värkar eller nått än, kommer nog kännas väldigt märkligt även under igångsättningens start att veta att det som de gör kommer ge mig smärta även om den leder till ett barn, men tyckte det var tufft bara ca 1½ - 2 timme så ska nog stå ut epidralen vet jag ju fungerar bra på mig så drar mig inte för att ta den om jag måste även denna gång, varför ha mer ont än man behöver? Sen vet man ju aldrig om jag hinner få den eller om läkaren är upptagen osv....