Omställning
Det är svårt att få tiden att räcka till för bloggen just nu, jag har nämligen en mycket klok liten dotter här hemma (även om hon råkar vara storasyster) som hatar att mamma och pappa sitter vid datorn och visar det mycket tydligt genom att bli arg och putta bort våra händer fårn datorn så det är bara att glömma även om man bara ska kolla nått fort eller betala räkningar mm det får ske när hon är på förskolan för på kvällen är hon en envis dam som numera lägger sig mellan 20-21 oftast närmare 21 så någon egentid på kvällen är bara att glömma nu.
Men det har varit en omställning att vara hemma igen, har ju alltid haft Jonas hemma (och han mig på eftermiddagen/kvällen i alla fall) så det är en stor skillnad nu då Jonas har varit borta mån-ons så har jag varit helt slut och det känns som jag aldrig får sova och alltid har ett barn på armen minst. Men vi måste få in nya rutiner här hemma det är en stor omställning för barnen med självklart.
Den tuffaste tiden på dagen är eftermiddagen då Sonja speiellt brukar vara grin olle och bara vill vara i famnen vilket gör der svårt att möta Kajsas behov alla gånger och för att inte tala om att laga mat. Så en stor del av dagen spenderas på golvet och sen får man underlätta för sig själv i måndags lagade jag mat på förmiddagen så vi fick middag 2 dagar fram så att laga maten på förmiddagen när K sover och S antingen är på föris eller med mig är nog den enda lösniingen.
Nu har vi gått ut till alla med att det kommer ett barn till och självklart blir många förvånade. MEN (!!!!) det är vårt liv och det beslut vi tar har vi fattat genom att noga fundera och överväga de olika alternativen. Självklart blev vi med förvånade och chockade då vi använder preventivmedel och var mer noga nu med K så var det lite att vi gjorde 2 försök att få en bebis till och det tog sig fortare än vi anade, men detta barn var inte alls så. Därför tog det en vecka att fatta ett beslut och sen ytterligare ca 2-3 veckor innan det verkligen landade i oss helt. Men ju mer jag funderar på det hela så var det här helt rätt för oss jag vet inte om jag hade orkat börja om igen när Kajsa och Sonja hade kommit upp i 2-3 års åldern jag tror helt ärligt inte att det hade blivit så utan att det här var rätt för oss. Sen säger inte jag att det är det bästa för oss är det det men långt från alla kommer säkert vara slut körd och trött och klaga men vilken 2 eller 3 barns mamma är inte det heller?
Så jag brydde mig helt ärligt mer och folks åsikter när jag väntade K än nu, jag och J vet att vi tar det beslut som är bäst för vår familj även om jag önskar att K i alla fall hade kunnat få bli 1 år innan detta hänt. Men det är vårt liv och vi är de som finns för våra barn oavsett vad eftersom vi bor som vi bor så är barnvakt en lyx som vi sällan har möjlighet till dessutom. Inte så att vi hade använt barnvakt mera om vi hade föräldrarna nära men det hade ju blivit mer naturligt att de tog barnen en kort stund då o då. Jag glädjs över det som komma skall och det förväntar jag mig att andra gör med! Respektera vårt beslut är det minsta vi kan begära. ¨
Nu blev inlägget långt annars hade jag nog skrivit mer om skrutt i magen men får återkomma om det, liten mår bra i alla fall vi har fått höra hjärtat slå, Sonja var nog den som tyckte det var mest spännande =)
Men det har varit en omställning att vara hemma igen, har ju alltid haft Jonas hemma (och han mig på eftermiddagen/kvällen i alla fall) så det är en stor skillnad nu då Jonas har varit borta mån-ons så har jag varit helt slut och det känns som jag aldrig får sova och alltid har ett barn på armen minst. Men vi måste få in nya rutiner här hemma det är en stor omställning för barnen med självklart.
Den tuffaste tiden på dagen är eftermiddagen då Sonja speiellt brukar vara grin olle och bara vill vara i famnen vilket gör der svårt att möta Kajsas behov alla gånger och för att inte tala om att laga mat. Så en stor del av dagen spenderas på golvet och sen får man underlätta för sig själv i måndags lagade jag mat på förmiddagen så vi fick middag 2 dagar fram så att laga maten på förmiddagen när K sover och S antingen är på föris eller med mig är nog den enda lösniingen.
Nu har vi gått ut till alla med att det kommer ett barn till och självklart blir många förvånade. MEN (!!!!) det är vårt liv och det beslut vi tar har vi fattat genom att noga fundera och överväga de olika alternativen. Självklart blev vi med förvånade och chockade då vi använder preventivmedel och var mer noga nu med K så var det lite att vi gjorde 2 försök att få en bebis till och det tog sig fortare än vi anade, men detta barn var inte alls så. Därför tog det en vecka att fatta ett beslut och sen ytterligare ca 2-3 veckor innan det verkligen landade i oss helt. Men ju mer jag funderar på det hela så var det här helt rätt för oss jag vet inte om jag hade orkat börja om igen när Kajsa och Sonja hade kommit upp i 2-3 års åldern jag tror helt ärligt inte att det hade blivit så utan att det här var rätt för oss. Sen säger inte jag att det är det bästa för oss är det det men långt från alla kommer säkert vara slut körd och trött och klaga men vilken 2 eller 3 barns mamma är inte det heller?
Så jag brydde mig helt ärligt mer och folks åsikter när jag väntade K än nu, jag och J vet att vi tar det beslut som är bäst för vår familj även om jag önskar att K i alla fall hade kunnat få bli 1 år innan detta hänt. Men det är vårt liv och vi är de som finns för våra barn oavsett vad eftersom vi bor som vi bor så är barnvakt en lyx som vi sällan har möjlighet till dessutom. Inte så att vi hade använt barnvakt mera om vi hade föräldrarna nära men det hade ju blivit mer naturligt att de tog barnen en kort stund då o då. Jag glädjs över det som komma skall och det förväntar jag mig att andra gör med! Respektera vårt beslut är det minsta vi kan begära. ¨
Nu blev inlägget långt annars hade jag nog skrivit mer om skrutt i magen men får återkomma om det, liten mår bra i alla fall vi har fått höra hjärtat slå, Sonja var nog den som tyckte det var mest spännande =)
Kommentarer
Postat av: Isabella
Jag är imponerad över att ni vågar. Jag tror att det väl säkert kommer att bli tufft att ha tre små med ganska kort tid emellan men jag tror också att de kommer ha jättestor nytta av varandra, både när de är små och resten av livet :)
Trackback