All for love

Det blev en midsommar att minnas utan tvekan på många sätt.

 

Natten mot midsommarafton (22/6)  vaknar jag vid 04.20 av att det började kännas i magen oregelbundna värkar satte igång.Men jag trodde mest det var pin värkar då de visserligen kändes men bara några få som gjorde ont. de höll i sig hela dagen och blev mer och mer regelbundna men de ökade inte i styrka så jag bestämde mig för att det inte alls var dags, vi skulle ju ha gäster!!

 

Gästerna kom vid 16 tiden och då hade det börjat bli fler värkar som var onda men inte onda nog för att det skulle få mig att reagera så mycket, det räkte att andas och ta det lungt men kunde fortfarande prata fast de gjorde ont. När våra vänner skulle gå hem vid 22 tiden så hade jag försökt ta tid på hur långt det var mellan värkarna när de gick var det 10 min mellan men eftersom de inte gjorde ont så var jag väldigt osäker på om det verkligen var på gång eller inte. Men hade haft 10 min mellan under ca 30-50 min då de gick men eftersom jag var så osäker på om det var på riktigt eller inte, så bestämde vi oss för att vara uppe i en timme och klocka värkar innan vi bestämde oss för hur vi skulle göra. En timme senare så var det regelbundet 10 min mellan värkarna så då vågade vi inte lägga oss utan att ha ringt förlossningen för rådgivning eftersom värkarna fortfarande inte gjorde så värst ont.

 

Kommentaren jag fick var att de precis satt och talade om mig, min barnmorska jobbar delvis på förlossningen och var där denna kväll (tack och lov) så hon hade förvarnat om att jag nog skulle ringa in hon trodde inte jag skulle klara mig över helgen och rätt fick hon!

 

De bestämde att jag nog skulle ta mig in så vi fick snabbt ringa tillbaka en av gästerna som bor nästan granne med oss så sov hon här och vi kunde åka in lugnt tur att jag packade BB väskan redan på torsdagen (vi hade köpt det sista samma dag hon kom)

 

Jag hade inte så ont men hade fullt upp att fokusera på värkarna i alla fall att jag knappt minns så mycket av resan. Tror dock att pappan var lite närvig för fick höra senare att han legat en bit över fartgränseen in.

 

Väl inne på BB så fick vi ganska snabbt ett rum och göra oss hemmastadda, jag fick kläder att byta om till. Vilket jag vägrade att göra då jag var helt övertygad om att bli hemskickad igen eller det oraoade mig inte för men trodde nog att de skulle säga att det inte hänt mer än det gjort på torsdagen (var då öppen 2 cm och halva tappen var kvar) men sen kom min barnmorska in och gjorde en ny koll var då öppen 4 cm och tappen var helt borta. Så det var ju helt klart igång även om det inte riktigt känndes så just då, blev uppkopplad med ctg band och vissa värkar som bara var på runt 40-50 gjorde rejält ont medans vissa på över 100 inte känndes så värst farligt. Men det tog tid att öppna sig och få fart på värkarna denna gången. Vi kom in vid 1 tiden och jag hade   

etablerade värkar först vid 8 började testa lustgasen lite smått när vi kom in där på natten för jag ville klara mig utan smärtlindring om det gick men gasen gjorde mig så fruktansvärt snurrig att jag nästan inte hade någon koll på kroppen trots att jag andades precis som BM sa hon satt med och kollade att jag andades rätt så lustgas och jag är inte kompisar.

 

Så barnmorskan frågade om jag inte ville ha en epiudral och efter viss tvekan så bestämde vi att det var lika bra att den blev lagd innan smärtan blev för häftig (hade ju riktigt ont med Kajsa) men när första läkaren stack han mig 3 gånger vilket som alla som fått ryggbedövning vet gör as ont men första sticket hamnade han riktigt fel och hela benet började att rycka och leva ett eget liv blev riktigt rädd där. Så han kallade in en specialist men han var ju inte bättre han så efter ytterligare 3 stick så hävdade de att bedövningen tog men jag hävdade något

annat jag den känndes inte alls som de jag fått med de andra barnen. Den tog toppen av värkarna som förövrigt fortfarande inte var så starka i ca 30 min sen slutade den värka helt så bara test dosen fungerade en blev det nått strul med pumpen men det satt fel från början redan eftersom den inte minskade mer av den lilla smärta jag kände.

 

10 så satte de ett värkstimulerande dropp för att hjälpa min då trötta kropp på vägen.

 

Hinnorna togs vid  10.45 efter många om och men de hade då försökt ta hål på dem i flera timmar var öppen 6-7 cm men hon låg lite för högt upp och hade handen så att BM kunde hälsa på henne innan hinnan togs eftersom värkarna var så svaga blev det svårt att ta hinnorna + att de var rädda att navelsträngen skulle rammla ner under henne och täppa till utvägen då hade vi varit tvugna att snitta.

 

Krystvärkarna började vid 11.12 och hon föddes 11.16 det gick jätte fort bara två krystvärkar krävdes hela huvudet kom ut på en  och sen kom kroppen på nästa. Men jag hade inte alls samma kännsla som med Kajsa då det trots epidudral kändes tydligt att krystvärkarna kom denna gång var det lite tryckande kännsla men inte alls så farligt mycket så det var undersköterskan som upptäckte att det var dags den enda stunden BM gick ut så klart så det blev fart på dem.

 

Ut kom världens finnaste tjej och när jag såg att det blev en tjej så kändes det bara så självkart och ingen blev lyckligare än jag över vår tumme Lisa på  2335g 47 cm ( kajsa  3110  48 cm och  sonja  3066 g 49 cm) 

 

Sen började kampen med moderkakan de prövade med massage (misshandel) av magen, akupungtur i tårna (fy fan de satte nålen i nagelbanden), de prövade att försöka gräva/dra ut den när jag hade lustgasen men det gjorde så ont att de fick sluta. Eftersom lustgasen inte fungerade så blev jag så snurrig att jag knappt klarade av att flytta masken från munnen och fick panik när jag inte hörde vad de sa till mig längre.

 

Så jag bröt ihop av att behöva lämna Lisa och det känndes som jag skulle missa allt men de gjorde det mesta när jag var kvar väga mäta, första matningen osv sen blev det operation enligt sköteskorna så var jag så upprörd att jag började stor gråta efter att de sövt mig.

 

moderkakan fick de ut 13.28 med kajsa som kom 07.17 så kom den ut 07.24 lite skillnad det och denna gång förlorade jag 1200 ml blod och med kajsa 525 ml och med Sonja 600 ml. Så det här var både den värsta och den lättaste förlossningen ska försöka få till lite jämförelser sen hoppas jag för de har verkligen varit tre super olika upplevelser alla förlossningarna milt sagt. Men trots moderkakan så var detta nog den bästa om jag ska välja någon av dem men alla har + och - men slut resultatet har ju blivit lika ljuvligt var gång <3 och triss i tjejer är inte illa med så vackra som våra!

 

En komisk grej som hände under förlossningen var att jag vid 6 tiden var på toa i de otroligt sexiga trosor man får. Jag lyckas då fasna med klockan i dem så BM får klippa loss mig. Efter några timmar kommer hon in och säger att de ska ronda vid 9 och att de kommer bestämma då om de ska sätta på droppet eller inte jag tittar då på klockan och utbrister att det är ju läääääänge tills dess, jag låg ju mest och bara väntade på att den smärtan jag hade vid kajsas förlossning skulle komma. Jonas kolla lite snett på mig och förklarade att klockan var 8.30 jag hade kollat en hel del på klockan och hade tyckt tiden gick långsamt men inte uppfattat att den stannat. Hade ju fullt upp med att föda barn jag :)

 

Lisa är född i vecka  37+1  hade hon kommit en dag tidigare hade hon räknats som prematur  kajsa kom i vecka 39+2 och sonja 37+4. Trots det var kajsa som alla oroade sig för i magen och hur hon växte så är det ju hon som vägt mest, denna gång sa min BM när jag funderade över magstorleken tyckte jag var liten mot tidigare gånger att detta skulle bli största bebisen men det såg vi ju stämde........

 

Men nu njuter jag av mina tre hjärtan, Jonas var hemma första veckan vilket var underbart nu är mamma här i 2 veckor och sen är Jonas hemma 2 veckor till sen börjar allvaret på riktigt med livet som tre barns mor men jag känner mig relativt lugn för det. Tycker vi har bra rutiner och struktkur på dagen sen är lisa ett otroligt lungt barn vilket underlättar när Sonja just nu har kommit in i värsta 2 års trotset hon är hemsk i mellan varven men sen vänder hon lika fort och blir den mest underbara go ungen som finns på denna jord!! Kajsa har börjat gå jätte bra om man håller henne i händerna med så nu tränar vi här hemma skulle ju underlätta både hennes o mitt liv och hon börjar tulta runt här hemma :)

 

Jag hade tänkt lägga ut bilderna från förlossningen nu men det blev så långt att de kommer en annan dag innom en snar framtid!

 

Det blev långt o lite rörigt men ni fick en bild av hur det var dagen då vi blev föräldrar igen. Men jag lovar er det kommer inget sånt här inlägg om ett år igen nu är det stopp.

 

jag stänger inga dörrar för fler barn, det räcker just nu och som det känns idag vet jag inte om jag vill ha flera. Men jag vet ju inte hur det känns om 3-4 år då är jag ju bara 30-31 så det är färdigt just nu sen får vi se. Vi kanske blir sugna på en sladdis eller så är det super härligt att slippa byta blöjor, fixa välling mm att vi inte orkar ge oss in i småbarns åren igen. Det som lever får se helt enkelt!