All for love

Just nu har tiden verkligen sprungit i väg och jag tänker var kväll att jag ska blogga men på nått sät glömms det av. Så det kommer aldrig bli någon stor bloggare av mig inte tyvärr :/

Veckan som gått har bestått av besök av mor och far (förra helgen) sen har det varit en massa stök att fixa med här hemma och barnmorske besök och kan tala om att det är riktigt riktigt nära till att liten ska få se världens ljus nu eftre igår och idag är jag tom rädd att han/hon (även om jag är övertygad om att det är en han så får vi skriva han/hon eftersom vi inte vet vägrar skriva hen). Sen har vi firat både Sonja och kajsa framförallt Kajsa. Så nu har vi en två åring och en ett åring här hemma. En ett åring som börjar förskolan i morgon hur galet det än låter och känns. Men det kommer bli bra när hon skolats in ordentligt, tror nästan att Sonja är den som kommer tycka det är mest konstigt Kajsa är ju ett barn som tar för sig, risken är nog bara att Sonja kommer vara lite för mycket på henne och ta saker från henne.

Idag har förskolan varit stängd för personalen har utbildning (känns alltid konstigt att inte va med då) så jag har tillbringat dagen med en vän (sen slöt en vän till upp på eftermiddagen) till lunch gick vi och käkade kina buffe och när vi går ut från restaurangen som ligger vid en stor traffikerad väg så håller min väns son Sonja i handen men sen måste hon ha släppt taget för jag ser henne springa över en stor gräsmatta upp mot vägen. Så släpper barnvagnen med Kajsa och med panik och hjärtat i halsgropen rusade jag efter min skrattande dotter men precis på trottoaren så hann jag i fatt henne men fick inte tag på henne så hon kutar rakt ut på vägen och springer rakt över!!!!!!!! Jag blev liv rädd milt sagt!!  Tack och lov gick det bra och ingen bil kom men fy trodde mitt hjärta skulle stanna.
Men följden av hennes lilla äventyr blev för min del  att fogarna spec de fram är mer jävliga än någon gång förr!! Så efter 3 (!!) Citodon som knappt hjälpt känner jag mig rätt låg och kan knappt andas för smärtan :(
Vet knappt hur jag tog mig hem gick på vilja, väl hemma var jag evigt tacksamm att maten var klar för barnen somnade i bilen hem och var som två monster när vi kom hem en satt i en i vardagsrummet o skrek och en i köket under tiden som jag försökte få fram maten så fort det gick och få dem till bordet och få lite mat ro.

Mådde själv så illa och galet mycket sammandragningar (har haft sen dess hoppas inte spring turen startat upp nått.....) efter maten försökte jag städa upp lite men det var inte lätt för det gör så djävulskt ont just nu tabletterna verkar inte ha hjälpt alls, fick dra mig upp för trappan för att överhuvudtaget kunna lägga Kajsa så tårarna var nära det är inte ofta jag gråter av smärta men i kväll skulle jag kunna det, när jag prata med mamma som gjort en massa snälla saker så var de mycket nära. Sonja var tack och lov lätt att lägga i kväll det tog visserligen rätt lång tid men hon låg stilla och myste en lång stund och ville bara få kel på kinden o ryggen annars kan det lätt vara att hon ska klätra runt och ha sig.

I morgon efter att vi kommer hem från föris så kommer en vän över och hjälper mig med töserna så det är guld värt och är väldigt tacksam för att hon tänkte på mig/oss.

Jag hade tänkt lägga in bilder från tjejernas födelsedagar men det blev ett långt inlägg om mig i stället o min stackars kropp men jag lovar att det kommer en uppdatering om inskolningen och foton under veckan i alla fall

puss på er och önska mig lycka till med mina fogar som nog lär bråka några dagar till med riktig otur ända till bebis kommer.......