Pussel
Så känns livet just nu som ett enda stort pussel som inte helt går ihop sig.
Det känns som allt kastats omkull lite i och med operations tiden, missförstå mig rätt nu
jag är otroligt lättad över att ha fått en tid MEN den kunde ju bara inte ha kommit mer tokigt.
Som jag skrev i förra inlägget så kommer ju operationen mitt under kursen med Äventyrspedagogiken
och efter mycket funderande så har jag bestämt mig för att hoppa av den kursen nu så får jag söka den igen till antingen våren (antagningen är ju öppen från måndag) eller om det inte går så blir det att jag söker till nästa höst igen för läsa den SKA jag!!
MEN jag ska orka vara mamma först och främst skolan är bara en extra grej. Även om jag stör mig som 17 på att jag inte kommit på att man kan plugga när man är hemma förens nu! Hade jag börjat uppfylla min dröm att bli specialpedagog redan när jag blev hemma nu ibörjan av året så hade jag ju varit betydligt närmare det målet på ett enklare sätt. Men jag har ju haft tuffa graviditeter med grym foglossning och varit helt slut man glömmer sånt fort så det hade nog inte blivit nått annat resutat än att jag bränt ut mig i så fall med.
Plugga till spec ped kommer jag göra när Lisa blir 3-4 år så drömmen ligger ju i alla fall innom en hyfsad framtid, det får vara vackert så just nu. Sen vet man ju inte då kanske jag inte är så pigg på att plugga heller vet ju inte hur det ser ut på jobbet och i hemmet då heller.
Jag skulle ju ha börjat jobba vid årsskiftet men så kommer det tillstörsta sanolikhet inte att bli utan vi kommer göra som så att jag blir hemma till augusti nästa år. Det handlar inte om att vi inte vill att Jonas ska vara hemma för det känns skit trist att det inte går men att ha varit hemma föräldralediga i snart 2 ½ år + att jag blev sjukskriven från v 20 med både Sonja och Kajsa har ju satt sina spår i ekonomin. Skulle Jonas vara hemma så blir det minst 10 000 mindre i månaden än om jag jobbar i inkomst med andra ord det märks stort! Så han ska försöka ta ut 1 pappa dag i veckan i stället vilket blir värdefullt det med och det bästa valet för oss just nu.
Skrev ju att allt är som ett pussel just nu med armen och det är det verkligen att få ihop vilka som ska vara här och passa mig och töserna. Jonas kommer vara hemma 2 veckor sen kommer min goa svärmor och är här en vecka, efter det pappa en vecka sen blev det jonas igen 2 veckor (kommer ha armen i gips 4 v) och sen blir det mamma och då har jag varit utan gipset 14 dagar så då hoppas vi att jag i alla fall klarar Lisa så får de andra 2 vara på förskolan lite längre tyvärr (OM jag inte klarar det vill säga!) så får jonas komma senare till jobbet och åka hem tidigare så får han ta f ledig de timmarna så löser vi det i alla fall.
Men jag är redan grymt närvös för operationen eller nej inte för dem utan mer för om de kommer ta senan i knäet eller handen, och hur armen kommer vara när jag blir av med gipset både precis efter men även några månader efter. Kommer jag kunna anväda den nått så när normalt igen? Rörligheten kommer bli nedsatt den stora frågan är bara HUR mycket känns som ingen har svar på det pga av att det är så ovanligt op :(
Trackback