All for love

Att vara hemma sittande som jag är nu är otroligt frustrerande och jag klättrar lite smått på väggarna även om jag har min virkning (den som får mig att behålla lugnet och framför allt inte göra det jag inte får!).

 

Men det har väl gått ok att hålla sig lugn när jag blödde och hade så in i tusan ont!! Kändes som att magen var ett stort blåmärka med en massa sammandragningar i mellan varven.

 

Men igår var jag hos BM och hon satte nått som kallas sterila kvaddlar på mig. AJ AJ AJ säger jag bara inte mysigt på något plan, kändes ungefär som en massa getingar som sticks eller en ballong innanför huden som blåses upp (vilket det ju på sätt och vis är när vattnet sprutas in) MEN  smärtan var snabbt över och då även den smärta som gjort att jag knappt kunnat leva normalt nu några veckor pga av att smärtan varit så stor.

 

Men efter besöket igår så trodde BM att smärtan är orsakad av en nerv som kommit i kläm. Så kvaddlar och Citodon (som jag helst inte äter men lär väl pröva de värsta dagarna) borde hjälpa en hel del annars kunde man sätta kvaddlar med smärtstillande istället för vatten som nästa steg men hoppas jag slipper!

 

Moderkakan sitter fortfarande precis jämte öppningen troligtvis men om 9 veckor vet vi mer exakt hur liten tänker komma till världen i alla fall. Ligger moderkakan precis kant i kant med "utgången" så får jag föda vanligt men ligger den helt/delvis för så blir det snitt i v 37 (brukar vara 38 men eftersom Lisa kom 3 v innan BF så känns det bättre att veta att det inte blir nått mer akut). Så det är en väntan just nu men som min BM sa jag har ju så lätta förlossningar och det var mindre än 5 % risk att moderkakan åker neråt och för det var väldigt ovanligt. Men med ett snitt i bagaget så hoppas jag verkligen inte på nr 2 för det var min värsta förlossning av dem alla (och då var det ändå en bra upplevelse i stunden men tiden efter var inte lika munter).

 

 

Men efter besöket igår så kom jag lite tillbaka till mig själv igen (har världens bästa BM som verkligen får en att känna sig sedd och förstådd, herre gud hon läser mig som en öppen bok!) så bara att prata av sig och få en smärtlindring som hjälpt massor så är det svårt helt plötsligt att sitta stilla och ta det lugnt. Nu när inte smärtan hindrar mig att göra saker så gäller det att påminna sig själv att blödningsrisken fortfarande finns. Vill ju fixa med ditt och datt här hemma NU! Men har i alla fall idag lyckats snällt sitta kvar i soffan men inte lätt inte!

 

 

 Mitt hjärta så liten du var <3