All for love

Igår kväll åt vi en av maträtterna från Ica kassen som vi får hem varannan vecka nu mera och den var jätte god inget om det, pesto kyckling med baby spenat tomat och rå röd lök alla som känner mig hysat vet att jag inte tål rå lök men lik förbaskat alltid försöker äta det när jag får.

Burkar "bara" få hemskt ont i magen men igår trots att jag bara åt några få bitar så fick det mig att spy som jag vet inte vad och hemskt ont i magen så det var då rakt sista gången jag åt rå lök medvetet i alla fall!! La mig vid 20.30 och somnade som ett litet barn nästan direkt!

Behövdes för idag har jag suttit med mina kollegor på jobbet hela dagen japp en lördag så det var mindre kul att det var en lördag blir ju nästan ingen ledig tid MEN det var en givande dag i alla fall.


Nu när jag kom hem så satte jag mig och kollade på bärselar o bärsjalar. Jag är en sån person som har en massa krav men upplever inte att jag får riktigt vill med de jag har haft nu (trodde jag i alla fall men kommer till det).

Vi köpte en sele när Sonja föddes Manduca som jag älskade först men den är stor och tar lite plats + att jag tyckte den va svår att få på/av själv. Så jag köpte en trikå sjal i två stycken som man sätter som ett x den har jag älskat men den är inte bra för nyfödda de måste va lite stadigare även om man kan bära dem från nyfödd med, sen köpte jag nyligen en mi thai som jag tyckte skulle va jätte bra MEN efter att ha burit Kajsa en hel dag i den är jag riktigt besviken inte alls som jag trott. Krångligt att knyta så att hon kommer upp hon satt mer på magen än uppe mot bröstet som jag önskat vi var flera som testade att knyta med. 

I alla fall hade jag bara manducan en mycket kort tid innan jag köpte tiråk selen. Som använts mycket i början när Sonja kom även om det inte var mest i affären tex. Kajsa har ju suttit MYCKET mer i tikå sjalen än Sonja gjorde men det är nog för livet är annorlunda med nu. 

Men trikå sjalen är för trång för Kajsa nu och jag börjar kolla alternativ satt på tradera och letade när det slog mig att jag måste kolla på Manducan igen varför jag la bort den och jag fattar inte hur jag kunnde dissa den så totalt!!! Vist den är fortfarande lite klumpig men att jag tyckte jag hade svårt att ta av/på den själv det var ju bara trams! Och man kan ju ha den från nyfödd till 20 kg så det är ju perfekt när vi ska ta tjejerna till förskolan om tex en går kan man bära nr 2. Kommer ju helt klart använda den mycket nu när jag ska va hemma sen i alla fall vill ha mina barn nära!

Lägger mina ömma fötter (har ett grymt skoskav) i högläge på soffbordet en stund det behöver jag just nu, är ny duschad så livet känns rätt ok trots att jag varit vaken sen 4 i morse (skulle öpnna då går jag upp 5 så kunde inte somna om riktigt...).

Nu väntar jag på att maken ska duscha klart så vi kan mysa lite sen med lite god glödd.
Vi fick hem korten från fotografen idag och jag blev sååå besviken måste jag säga!
Inte i närheten av så fin som bilden på Sonja blev förra året!
Sonja ser jätte sur ut och inte alls så glad som hon brukar vara men hon hade ju skrikit sig igenom fotograferingen så antar det var den bästa bilden som gick att få.
Bilden på Kajsa var jätte fin förutom att hon har en bit av kläningen lite konstigt upp i ansiktet men hon ser i alla fall mer ut som sig själv och riktigt glad.

Ska försöka få med oss barnen till en riktigt fotograf under feb-mars nästa år och ta lite andra fina bilder (har velat göra det så länge nu).


Idag hade jag ett långt samtal med en kollega som har barn i samma ålder som Sonja, och jag slog som så många gånger innan av hur annorlunda vi måste ha det mot många småbarns föräldrar. Både genom det vänner beskriver, kolleger, bloggar jag följer mm så upplever jag att många föräldrar har betydligt mer krävande barn än vi har. Försöker inte skryta eller försköna vi har tuffa stunder vi med men det är inga stora vredesutbrott, ingen av tjejerna har varit svår med få att sova på natten, de äter bra, är glada och harmoniska.

Sen är det ju klart att de blir arga och ledsna i alla fall några gånger per dag men de dagar som är tuffa de är rätt lätt räknade. Jag förstår att vi har en otrolig tur som har två lugna barn och vår tid kommer säkert med 2-3 års trotset men även om jag försöker sätta mig in i mycket av det jag hör/läser så känns den bilden för mig rätt främmande just nu.

Nu är det som vanligt ett tag sen jag skrev, men det beror på att jag har haft mycket att göra och jag mår lite konstigt och har gjort det ett tag med ledvärk, trötthet och att jag tappar massor av hår långt mer än jag brukar.
Så även om det har hänt massor under dessa 2 veckor har inte energin funnits att orka dela med mig riktigt av livet. Jag jobbar och sen umgås jag med barnen när jag är hemma när de sen sover vid 18 senast 19 är jag så galet trött så det är slö och soffläge som ligger.

Sonja har verkligen börjat upptäcka det faktum att hon har en syster mer och mer nu och säger vi var är Kajsa? eller pussa Kajsa så gör hon det och det ser så otroligt rart ut! Hon går fram och klappar på henne och är Kajsa ledsen så går hon fram och försöker sätta in nappen hon lyckas oftare och oftare träffa munnen men annars gnäller hon och håller upp nappen mot oss som för att säga till oss vad vi ska göra <3

Igår kväll så var Kajsa jätte ledsen och jag satt med henne i famnen för att trösta och gav henne mer mat hade då lagt hennes napp på bordet men Sonja tog den och gick iväg och la den på golvet, bad henne hämta tillbaka den men då gick hon bara fram och börja pussa på Kajsan hihi

Hon är jätte mån om syrran på sitt sätt, Kajsa och Sonja har en dinglis var (en giraff och en tiger) sen har de en mus och Kajsa har den rosa katten på bilden med men de är inte dem som de anväder mest.

Sonja älskar sin giraff och går och bär på den kämt nu mera. Kajsa har så smått börjat upptäcka både tigern och musen och kan uppskatta att bara sitta och pilla så mycket som hon kan men hon är ju snart 5 månader känns helt galet vill hela tiden tänka på henne som en liten pluttis men hon börjar ju bli stor tjej! Men hon känns på många sätt mindre än Sonja. I alla fall så i början tog Sonja Kajsas snutte med och vi lät henne ha den med då Kajsa ändå inte har lika stort behov av den än. Så Sonja lånade ofta den men fram till för någon vecka sen då hände det något, nu när Kajsa tappar sin snutte eller om Sonja hittar den på golvet så tar hon ALLTID upp den och går och ger den till Kajsa (spelar inten roll om Kajsa sitter i babysittern eller tripptrappstolen).

Idag var Jonas och tjejerna nere på öppna förskolan då hade Kajsa haft en leksak som ett annat barn kom och tog Kajsa hade inte brytt sig direkt men Sonja hade sett det så hon gick fram och tog tillbaka den och gav den till Kajsa igen. Som tur var så blev varken Kajsa eller barnet som tog leksaken ledsen men det var så otroligt rart gjort av Sonja att hon vill sin syster så väl utan att riktigt förstå sammanhangen än.

Men både barnen utvecklas så otroligt mycket hela tiden. Sonja äter bra och mycket dricker ur vanligt glas och fixar mer och mer. Idag klippte jag hennes naglar på 2 fingrar och hon satt sen länge och studerade naglarna och kände på dem länge (bara på de 2 fingrar jag hade klippt naglen på). Hon är så otroligt tydlig i sin kommunikation och nu smyger sig små ord in ibland och hon lär sig nya saker som hon inte förstått bara för någon månad sen.
Kajsa är stadigare och vänder sig nu med lätthet även om hon liksom sin storasyster HATAR att ligga på magen.
Men är lite smått orolig att hon börjat skela, har ju det i släkten eftersom syrran skelade som barn så ska be BVC att kolla upp det vid nästa besök bara för att vara lugn det är ingen stor skelning i så fall därför är jag osäker på om jag sett rätt eller det är en omognad bara man vet ju inte...........


Nu blev det långt igen :)

Har det varit fullt upp, med ja.....livet i allmänhet bara att hitta en balans igen med 2 barn och att få allt att flyta på.
Nu har vi ju den turen/lyxen att båda är hemma visserligen med vissa uppofringar (blir ju en sämre ekonomi) men det är det värt! Hade jag inte haft J hemma nu hade det varit MYCKET tuffare och jag vet inte om/hur jag hade orkat då. Att ha tvillingar tror jag i det här läget hade varit lättare då är de ju på samma nivå, våra är ju så små men har olika behov av oss just nu på sätt och vis.

Sonja utvecklas för fullt just nu och är därför ett riktigt grinmonster + tänder på det mindre roligt.....Men ska inte klaga hon är en underbar liten tjeja som är full med bus och jag älskar när hon ler ungen kan verkligen konsten att le med sina ögon och hon smälter många hjärtan på så vis.

Hon har börjar gå mer och mer nu och idag när jag tog ut henne ur bilen så gick hon med skor på (inte helt lätt jämt) från vår parkering och in till huset (trappan) vilket är ca 50 m !! Så stolt över henne nu höll hon visserligen i min hand men det hade hon inte behövt den var mest som lite trygghet. Min snutta hon har börjat tala mer och mer även om det mesta heter dä/där så kan hon säga mamma, pappa, tatt (katt), ta (tack),bu hmm tror det är allt hon säger nått som låter som Kajsa med men ändå inte så vet inte är nog önsketänk =)

Hon tar fortfarande Kajsas napp och har nu börjat "smaka" på den men spottar ut den direkt igen så hon verkar inte ha nått jätte intresse av nappen. Inte kajsa heller hon tar nästan bara nappen om hon är hungrig eller råkar somna med den i munnen så den hänger mest vid sidan i ett band.

Tänkte lägga in bilder från senaste tiden:

  liten i vaggan <3

 Farfar hjälper Sonja bygga ihop hennes födelsedags present nått som var mycket spännande!!

 hans andra present en fin stol som kommer passa perfekt i barnrummet

 Lakrits visar än en gång att han tycker om små barn och tyr sig till Kajsa med, han höll sig ju nära S första tiden med och lämnar fortfarande nästan inte hennes sida om hon är sjuk.

 älsklingen och jag badar ihop, jätte roligt att skvätta ihop med och på mamma!!

 vår pool, bra men nästa år blir det nog nått mer ordentligt om jag får bestämma.....


 Så underbar

 syskon kärlek <3

 Kajsa i vagen här ligger håret ner tro det eller ej ;-) Annars ser hon alltid ut som nått skrämt henne sötnosen

 Sonja kollar till Kajsa i vagen när vi hade tid för Kajsa som nu väger 3300 g vet inte om jag sagt det? Så hon tar sig vårt pyre

 så här kul är det på öppna förskolan när vi väntade på bvc (samma lokaler)

 bus ungen =)

 Sonja badar med en vän i hennes plask pool mys även om hon fick en och annan smäll men det tog hon med ro.

 kärlek, mammas lilla igelkott



Lite bilder från de senaste veckorna här blev en hel del men så som jag är kommer alla bilder på en gång eller inte alls :)

I morse satt jag och matade Kajsa och klockan var 06.45 och det slog mig att så dags för 2 veckor sen så fick jag ryggbedövningen och sen kom hon ju strax där efter vår skatt. Då känndes hon så liten och hur kort tid vi haft henne hos oss, tycker det oftast känns mycket längre blir nästan förvånad när jag inser hur kort tid det är som gått sen hon kom.

Känns lite som att jag alltid haft 2 barn på nått märkligt sätt. Samtidigt så förstår jag inte hur vi ska få ihop det här eftersom Sonja JÄMT vill upp till speciellt om det är jag som sitter och matar Kajsa. Vi trodde att hon skulle reagera mera på om J höll Kajsa då pappa har varit nr 1 här hemma.

Men än har vi inte märkt så mycket av syskon avensjukan mer än just att Sonja blir jätte arg när Kajsa får flaskan och inte hon, om vi sitter ner med kajsa i soffan ska hon med upp i soffan, hon låter inte kajsa få ha napp varje chans hon får så går hon och tar ut nappen ur kajsas mun eller drar av den från hennes byxor och lägger den på nått annat ställe (får ofta leta efter den nu) men hon tar den inte själv utan det är mer som att om inte jag får ha napp ska inte du..... men det är det vi kan se som påverkar så det går ju bra med 2 små men det är ju svårt när båda gråter samtidigt eller man är ensam och K måste få mat och S skriker och vill upp och man inte kan ta upp henne därför blir det ju många matningar på golvet nu mera.

Vi hade ju BVC på besök idag och vi pratade om massor som har med båda skruttarna att göra. J frågade då om hur länge barn ska/behöver vällingen något jag inte ens tänkt på den bara finns där och är så smidig att ge. Men hon tyckte att man inte behöver ge välling alls från att de är ett år, men eftersom hon är så avensjuk på flaskan så fick vi rådet vänta tills efter sommaren och ta bort vällingen då så vår tanke är just nu att ta bort den när hon börjar på förskolan. Får se hur det går men tror inte hon skulle sakna vällingen om hon fick frukost dirket när hon vaknat (efter blöjbyte och kläder) även om man tog bort den nu men det känns som hon måste få va liten ett tag till, hade inte K funnits hade jag tagit bort den så fort all välling var slut men känns elakt att göra nu hon är ju så liten fortfarande..........

Föresten så var det spom jag trodde K har ökat i vikt och ligger nu på 3064 (nästan som Sonja när hon föddes 3066) så tror att om 1 v är vi tillbaka där vi startade.........

Så har vår lilla skatt varit hos oss i 11 månader, inte klokt hur fort det går.
Den sista månaden tycker jag hon har gjort framsteg efter framsteg det händer så mycket i utveckligen!

För en månad sen kröp/hasade hon inte så mycket nu är det fullt upp med att hänga med i hennes temop. Hon tar sig lätt från rum till rum och ställer sin med lätthet upp mot saker och oss. Hon kan släppa det hon håller i och stå själv i flera minuter om hon släpper med flit, tappar hon taget så faller hon. Hon vill gärna gå men bara mot saker vi får absolut inte hålla hennes händer då sätter hon sig och skriker. Sen har vi en minu hudini som ska in precis överallt och titta så nu är det mycket som är barnsäkrat/bort plockat.

Hon är en riktig pratkvarn och "pratar" massor men hennes joller har ändrats så man kan höra början till ord, nu kan hon tex säga både ja och nä. Hon förstår när vi säger titta säger jag tex titta lampa tittar hon på den eller pekar, säger vi titta katt så ser hon dit vi pekar. Pekböckerna börjar nu bli mer intressanta än förut. Hon har börjat förstå innebörden av orden nej och aj aj även om hon lyder långt från alla gånger. Hon kan vinka men klappa i händerna har inte kommit än trots att vi övar flera gånger var dag nu.

Hon har ett bra pincettgrepp och vi har nu börjat låta henne vara med och äta själv det blir alltid att kläderna åker i tvätten efter men det får det va värt! Hon har en lära äta sked nu (hade vanliga korta skedar innan men tror det här blir lättare). Än äter hon mest med händerna men nån tugga försöker hon med skeden med varierande resultat. Nu kommer i alla fall det mesta hon tar med handen in i munnen i början kom allt nästan utanför så framsteg =) Hon vill allra helst ha mat hon själv kan plocka med som en smörgås i bitar, melon bitar, kokta morots bitar, ärtor mm det blir mindre och mindre kul att vi matar nu så får se när hon bestämmer sig för att vi inte får det mer........

Hon kan rulla en boll tillbaka om hon får den, men en sak hon borde kunna och inte kan är att dricka ur en pipmugg än. HOn tvärvägrar oavsett vad som är i den *suck* hade ju varit skönt om hon drack nått till maten men nä bara välling duger och till och med det vägrar hon i pipmugg (har prövat liten nappflaska med samma resultat då). BVC sa att hon dricker när hon behöver och är redo så hoppas på det lite närvös för sommaren med är ju några veckor dit. Annars får det bli vattenmelon och gurka vi får peta i henne om inte annat!

På måndag (eller söndag) så kommer hennes gudfar så då ska vi träffa han med hans goa familj blir trevligt vi ses ju inte så ofta som vi vill för avståndet (de bor i skåne).

Jag försöker förstå att jag snart varit mamma i ett år det går inte riktigt att få in.Ett år är en lång tid men det har gått så fort även om det varit ett år som varit och är en bergodalbana som varit långt från lätt alla gånger, Sonja har varit och är lätt allt med henne har kommit naturligt men det är så mycket annat i livet som inte är så som det borde vara långt från.......

Men nog om det just nu tänker jag njuta av det som är, min underbara man och dotter och min fina runda mage tänk att det bara är 7 veckor kvar (imorgon) till du är beräknad att komma min vän, längtar men är både närvös och lite rädd samtidigt för det som ska komma både med förlossning och att få två små. Jag njuter av vårt vardagsrum och att höra hur det borras och bankar utanför (hur 17 kan Sonja sova i det här?) för det innebär att vi snart har ett uterum de kanske inte hinner få golvet på plats men det är ju betong så går ju det med ett tag.
Jag ska till en vän senare med Sonja och umgås medans de bygger så blir det kina mat sen och det känns så skönt det är ju inte helt lätt att hitta nya vänner som nyinflyttad i en stad.

Jag har bestämt mig på att hålla hårt på de saker som får mig att må bra just nu för annars blir jag uppäten innefrån av det som får mig att må dåligt. Jag ska föda snart och orka med att finnas där för mina små sen (även om J är där vill jag med orka) och för att kunna orka det så måste jag fokusera på mig och det som är bra i livet just nu.

Just nu ser jag fram mot två saker att få sitta och äta frukost och njuta i uterummet och påsken, ska åka upp till svärmor och längtar verkligen det ska bli mysigt att få komma upp dit igen, alltid trevligt sen tror jag det blir bra för då kan hon passa på och få en massa farmor tid.

Det gick både bra och dåligt på tillväxt ultraljudet idag. Men för att ni ska förstå vårt flängande idag så börjar jag från början. Vi har ju en bit till sjukhuset så fick gå upp 5 (åkte 6) för att vara på plats vid 7.30 sen kom barnmorskan vid 7.50 och vi fixade de vanliga kontrollerna med urinprov, vikt, mäta magen (svårt då hon låg på tvären busen), blodtryck, lyssna på gullet osv.  Sen fick vi snabba oss för att hinna till ultraljudet som naturligtvis var i nästan andra änden på sjukhuset och vi hade bara 10 min på oss (Huddinge är till ytan lika stort som gamla stan) så jag hade rätt ont om man säger så när vi kom fram varje steg var en kamp just då. Fick komma in direkt och eftersom små barn inte får vara där så var Jonas tvungen att vänta utanför igen, dö trist men intet att göra.

Hon som gjorde undersökningen började med att leka lite som hon själv utryckte det, hon gjorde ett 2D ultraljud på magen som visade den lilla damen på ett jätte häftigt sätt!! Det var möjligt bara för att hon låg på ett sånt sätt att det var mycket vatten framför ansiktet. På skärmen var bilden orange/ ljus brun och mycket bättre än den jag fick med mig. Men jag/vi funderar på vems näsan är? Hon har ju värsta stora näsan, Sonja hade ju med en stor näsa när hon kom tack och lov har hon ”växt i den” blir nog lika denna gången tror jag.

 Sköterskan (eller vilken utbildning de nu har….) hade svårt att mäta lillan då hon vägrade att ligga stilla nått alls och när hon blev lite lugnare i alla fall ja då fick hon hicka så då var det lite svårare för det. Men hon var envis och till sist fick hon till det och resulterade i att vår lilla tjej är 22 % mindre än hon ska/bör vara så här långt (v 29) så då kollade hon vatten mängden och det finns gott om vatten, flödet från navelsträngen och moderkakan var bra. Så vi blev direkt nerskickade för att göra en CTG kurva som inte visade nått fel tack och lov, så fick vi träffa läkaren talade om att allt såg bra ut. Till provtagningen och väl inne där så visade det sig att vi inte alls skulle ta några prover denna gång min virriga barnmorska som tänkt fel på graviditetsvecka sen var det barnmorskan igen *pust* då hade vi varit på sjukhuset i nästan 3 timmar och det kändes som vi sprang runt nästan hela tiden.  Åkte till jobbet med ett stopp på det gula m:et för lunch då jag inte hann i tid till den på jobbet. Nu hade de sparat åt mig men det viste ju inte jag men snälla kollegor har jag i alla fall =) Så det var rätt intensivt och många tankar tiden mellan ultraljudet och innan vi träffade läkaren då först kände jag mig lugn igen, vist hon är liten men hon får gärna följa sin egen kurva så länge hon mår bra så är allt ok.

Sen upptäckte jag att stora syster har fått sen andra framtand i neder käken J såg det när jag matade henne idag. Eller vi hjälptes åt Sonja och jag hon med händerna skeden låg på tallriken men hon nobbar den men bara maten kommer in i munnen så är det huvudsaken allt kladd går ju städa upp. Trodde jag skulle få spel på allt kladd men nä inte alls det stör mig inte alls, drar bara ut henne så hon inte når bordet i sin stol när hon är klar då det är sååå kul att leka med allt på bordet så jag får städa bort det med en gång.